Du är älskad!

Varför är tron på Jesus annorlunda mot andra religioner?

2012-01-19T21:05:00.010+01:00

Vad är det egentligen för skillnad mellan den kristna tron och andra religioner? Är det inte i grund och botten samma drivkrafter som tar sig olika uttryck? Det är inte ovanligt att den kristna tron klumpas ihop med andra trosuppfattningar, men det finns en avgörande skillnad.

Vad skiljer då den kristna tron från andra religioner och livsåskådningar? Jo, i alla andra religioner och livsåskådningar så handlar det om att du ska prestera för att duga inför gud eller människor. I religioner är det gud eller gudar som du måste utföra vissa handlingar gentemot för accepteras. Gudarna måste blidkas. Det handlar om att utföra vissa handlingar för att nå en högre status eller för att undvika bestraffning.

Livsåskådningar som inte tror på någon gud eller andevärld behöver prestera för andra människor för att lyckas i livet. I denna världen handlar det om att göra rätt, se rätt ut, säga rätt saker, äga rätt saker... Vi är vad vi gör och vad vi äter. Om jag känner mig dålig, skuldbelagd eller inte älskad så blir lösningen att se bättre ut i andra människors ögon. Genom människors acceptans blir jag mer värd.

Muslimen vill bli accepterad av Gud och ateisten vill bli accepterad av andra människor. När det gäller den kristna tron så är Gud den som har presterat. Det finns inget du kan göra för att han ska älska dig varken mer eller mindre. Kristen tro handlar om en relation med en Gud som älskar dig och inte om en religion där du måste prestera för att vara älskad. Hans kärlek har du redan. Du är redan högt aktad av honom. Du är hans ögonsten. Det var därför som Jesus dog och tog ditt straff på sig.

(Matt 19:26) Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt [att komma in i himmelriket genom egna prestationer], men för Gud är allting möjligt.”

Det enda vi behöver göra är att i ödmjukhet ta emot Guds försonande hand , för ingen kommer till Guds rike av egna prestationer. Ingen kan vara stolt över att hamna i himmelriket, för det beror inte på vad vi gör här i livet, utan på det Jesus gjorde för oss. Kristen tro handlar inte om att bygga på vår stolthet, utan om att i ödmjukhet vända sig till Gud. Vem kan vara stolt över att bli räddad? Kristen tro handlar om att ge upp sina egna prestationer, för Gud älskar inte dig på grund av det du gör, utan han äskar dig för den du är i hans ögon. Hans kärlek ställer inga villkor. Ingen annan religion eller livsåskådning kan ge den frid det innebär att vara älskad villkorslöst.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd,

Om det är detta presterande, kravet på det rätta handlandet eller stoltheten och högmodet som du förknippar med religion, så handlar inte den kristna tron om det. Jesus kommer med försoning till en brusten värld. Han kommer med sin villkorslösa kärlek i en värld full av villkor.

Se Jefferson Bethkes dikt:

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, kristendom, relation, religion, ödmjukhet, stolthet, Jesus, Gud, kärlek, bibeln

Kommer vetenskapen vinna mot Gud?

2011-12-19T22:24:00.008+01:00

Är det så att vetenskapen ständigt vinner mark, medan Gud sakta men säkert förlorar mark? Behövs inte Gud längre, nu när vi har vetenskapen? En vän till mig sa en gång: ”Jag tror inte på Gud. Jag tror på vetenskapen.” Stämmer det att Gud håller på att förlora mot vetenskapen?

Inte sällan plockas exemplet fram om blixten för att visa hur vetenskapen vinner mark. Blixten är inte en konsekvens av guden Tors hammare utan man har funnit en naturlig förklaring till blixten. Att vetenskapen till slut kommer att segra är många ateister mycket säkra på och Stephen Hawking, forskare i kosmologi, förklarar saken så här:

”Det är en fundamental skillnad mellan religion, som är baserat på auktoritet och vetenskap som är baserat på observationer och förnuft. Vetenskapen kommer att vinna, eftersom den fungerar”

Men är det då så att vetenskapen står i konflikt med Gud? Forskning bygger på metodologisk naturalism, vilket innebär att man bara söker förklaringar i naturliga orsaker. Man studerar naturens lagbundenhet och försöker ge förklaringar som följer naturens ”regler”. Ett sätt man försöker förklara bort Guds existens och makt att ingripa är alltså att i stället ge en naturlig förklaring.

Men det finns ett enormt problem med att förklara allt verkligt med naturliga förklaringar som följer en lagbundenhet. För det första så kan vi inte ha en fri vilja. Eftersom vår hjärna är lika lagbunden som resten av naturen så styrs även våra egna handlingar av naturlagar. Dessa naturlagar styr oss och vår upplevelse av att vi kan välja och styra vår kropp blir en illusion.

Ett annat stort problem är att eftersom mening eller syfte inte kan beskrivas med lagbundenhet så kan vi människor heller inte ha något syfte med våra egna handlingar. Kom ihåg att ett sätt att förklara bort Gud eller Guds syfte var att istället finna naturliga förklaringar. Om vi nu kan finna naturliga förklaringar till våra egna handlingar, hur kan vi då ha ett syfte med våra handlingar? Vi styrs då helt av fysikaliska händelser utan mening eller syfte. Att vi har ett syfte med våra handlingar bli därför också en illusion.

Det tredje stora problemet är att moral inte kan existera, mer än som endast en upplevelse. För om vi inte har en fri vilja och inte kan rå för våra handlingar, hur kan jag då vara ansvarig för det jag gör? Jag är i så fall lika mycket ansvarig för mina handlingar som en sten som faller ned för en sluttning. Alltså inte ansvarig alls. Moral kan en sten heller inte ha även om den mot förmodan skulle uppleva att den har det. Vetenskapen kan inte ge oss svar på vad som är moraliskt rätt eller fel, eftersom det inte finns rätt eller fel händelser i naturen. Att det skulle existera en moral är en illusion.

Det är uppenbart att vi inte kan se hela verkligheten endast utifrån det vetenskapliga perspektivet, för om man gör det så känner vi inte igen den värld som vi upplever. Vetenskapen är otroligt bra på att ge förklaringar på det lagbundna, men oduglig på det fria, det meningsfulla och det som är rätt och fel. Vår upplevelse av att vi kan välja, ha ett syfte med det vi gör och vara moraliska, pekar mot att det existerar ett djup i verkligheten som vetenskapen till sin natur inte kan beskriva eller förklara.

Gud skapade oss människor fria, han gav oss en förmåga att ha ett eget syfte med våra handlingar och han gav oss ansvar. Han gjorde det för att det är gott och för att han älskar oss. Det är i detta djup vi kan förstå oss själva och det är i detta djup vi kan förstå och lära känna Gud. En Gud som är kärleken själv och vill befria oss från allt som lagbinder oss.

(Joh 8:32) ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, fri vilja, moral, mening, etik, frihet, gudsbevis, vetande, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Vad är Guds vilja?

2011-11-29T23:51:00.004+01:00

Gud, vad vill du att jag ska göra? Jag tror varje kristen många gånger har ställt den frågan. Vill Gud att jag ska byta jobb, flytta, måla om huset eller köpa en ny bil? Dessa frågor kan plåga oss, men hur vill då Gud att vi ska göra?

Många gånger ser vi på Gud som om han bara har en väg för oss. Att det finns massor med alternativ, men bara ett rätt alternativ för Gud och om jag väljer fel val, så går jag emot Guds vilja. Därför är det inte konstigt att vi ibland blir veliga inför val, för tänk om vi går emot Guds vilja. Denna bild av Gud är tung att bära, för det är lätt att känna sig bunden, viljelös och som att Gud alltid är missnöjd med de val jag gör.

Men tänk då Gud som en förälder. Han är ju vår himmelske pappa. En förälder har inte bara ett rätt alternativ för sina barn. Självklart får barnen inte bete sig illa och vara elaka mot varandra. De får heller inte göra det som är farligt och som kan skada dem själva eller andra. Föräldrar är ju rädda om sina barn, så ingen får råka illa ut. Därför har föräldrarna satt upp regler om vad barnen får göra. Men inte är det så att barnen bara har ett val? De får kanske välja om de vill dricka mjölk eller vatten till maten, om de vill leka eller se på TV, om de vill leka ute eller inne, om de får ha en kompis hemma, om de vill ha en kaka, om de vill gå på bio, ha en mysig fredagskväll… Föräldrarna har en vilja hur deras barn ska vara, men inom de ramar som föräldrarna sätter, så har barnen en stor frihet att välja själva vad de vill göra. Varför skulle då Gud vara annorlunda?

När jag frågar Gud vad han vill att jag ska göra så är det som att han frågar mig tillbaka: ”Göran, vad vill du göra?”. Frågan får mig att reflektera. Jag har exempelvis ibland frågat Gud vad han vill att jag ska skriva här på bloggen. Jag känner då hur Gud istället frågar mig: ”Vad vill du skriva?”. När jag får den frågan tillbaka så är det som att jag helt plötsligt själv tvingas att svara på frågan: ”Vad av det som jag har fått av Gud, vill jag ge till andra?” Frågan lyser in i mitt inre och mitt uppsåt med det jag gör. Frågan tvingar mig att se ur ett annat perspektiv.

Guds vilja är att vi ska ge av det som vi fått av honom. Att vi ska sprida vidare den kärlek, glädje och frid som han gett till oss. Han vill att vi ska återspegla den han är och han är kärlekens, glädjens och fridens Gud. Han vill att vi ska drivas av honom som är kärlek och rättvis. Vill jag följa Gud, så skall jag följa den han är.

Finns det då inte bara en väg och blir jag inte bunden i mina val om jag drivs av Gud? Nej, för Gud är din motor och din drivkraft, men den som styr det är du. Så länge du ligger i linje med Gud, så driver han dig och du kan köra vart du vill. När du ställs inför svåra val, så är det därför viktigt att söka Gud. Att umgås med honom och låta honom få vara din drivkraft i livet. Guds vilja är att få driva dig. Ångest eller rädsla tar dig ingenstans, utan det är först när du drivs och rullar som du får makt att styra och vara verkligt fri.

(Matt 6:31) Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om drivkraft, fri vilja, vilja, kärlek, val, frihet, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion

Är du hungrig på kärlek?

2011-11-07T22:28:00.002+01:00

Alla har vi behov att bli bekräftade och känna oss accepterade, värdefulla och älskade. Det lilla barnet gläder sig åt uppmärksamheten från sina föräldrar. Men vad händer när vi inte får vårt behov tillgodosett? Vad händer när vi är hungriga och törstiga på det vi alla behöver, bekräftelse och kärlek?

Att vi har ett behov av kärlek är gott. Det är en gåva från Gud. Men när jag inte får mitt behov av kärlek, närhet, respekt, acceptans och bekräftelse tillgodosett så stiger hungern i mig. Jag blir som ett hungrigt lejon. "Man kan ju inte bara sitta och gnälla utan man måste göra något åt saken", tänker jag och ger mig ut på jakt efter kärlek och bekräftelse. Jag ser till att hålla mig snygg och attraktiv, för då kommer människor beundra mig. Jag satsar på min karriär och ser till att skaffa mig ett jobb med status, så att människor kan se upp till mig. Jag skaffar mig prylar som jag kan glädja mig åt och som andra kan imponeras av. Jag ser till att vara tränad och muskulös för att få respekt. Om jag inte lyckas så bra med det, så vill jag göra annat som människor kan älska mig för…

Är det då fel att äga fina saker, se bra och vältränad ut eller ha ett välbetalt arbete? Nej, absolut inte. Det finns inget fel i det i sig. Men frågan är vad det är som driver mig. Är jag ett hungrigt lejon på jakt efter kärlek? Problemet är då att min jakt efter kärlek leder mig in på egoismens väg. Ju hungrigare jag är, ju mer desperat blir jag och ju mindre tänker jag på andras hunger runt omkring mig och hur ska jag ens kunna mätta deras hunger när jag inte har någon mat att ge? Hela mitt liv slukas av min jakt.

Det ironiska är att ju mer jag strävar efter att bli älskad ju mindre kärlek får jag. För min jakt har gjort mig både egoistisk och högmodig och människor flyr ifrån det. De blir inte mättade av min närvaro om de inte kan använda mig för att imponera på andra i sin jakt efter kärlek. Men hur kan jag ta mig ur denna nedåtgående spiral? Hur kan jag finna kärleken och bli mätt?

(Joh 6:35) Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Jesus har det bröd vi behöver och längtar efter. Han är källan till det vatten som vi söker efter under varje sten. Han är det som vi söker men inte finner. Det är han som är kärleken. Varför söker vi efter dypölar istället efter det friska vattnets källa?

(Joh 4:14) Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.

Hans kärlek till dig är så otroligt mycket större än vad någon människa kan visa dig. Visst kan Gud använda andra människor för att nå dig med sin kärlek, men så ofta står vi människor i vägen för Gud att nå oss. Svek, lögner, förnedringar och kärlekslöshet skapar en hunger, en hunger efter det goda. Bara Gud är utan svek och lögn. Bara han ser ditt verkliga värde och hur oerhört betydelsefull du är. Bara han är kärlek. Jesus säger till dig: ”Kom till mig. Jag vill ge dig av min rena kärlek”.

(Joh 7:37) På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, relationer, egoism, väg, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln, strävan, hunger, status, karriär

Med Guds ögon

2011-10-10T23:48:00.005+02:00

Vi har så lätt att se vårt värde i vad vi lyckas prestera. I denna världen får vi lön efter prestation. Kan vi inte prestera känner vi oss mindre värda. Vi har en benägenhet att mäta framgång i pengar, makt och berömmelse. Livet blir så lätt en strävan att lyckas, att nå berömmelse och framgång. Ju fler hinder jag möter i min väg mot att lyckas, ju svårare blir det att få min lön för mödan. Vi har alla en längtan att bli älskade och sedda och den längtan driver oss att göra det som vi tror att andra kommer att hylla oss för. Här i världen sitter mitt värde i hur andra ser på mig. Andra människors bild av mig blir lätt den bild jag får av mig själv. Min självbild blir helt beroende av andra människor. Jag speglar mig själv i andra människors tyckande. Om jag inte lyckas, så blir jag misslyckad. Vi är vad vi presterar.

Gud ser på oss alla med helt andra ögon. Där vi ser någon som mindre värd, ser Gud en dyrbar ögonsten. Där vi ser någon som inte kapabel, ser Gud en enorm kapacitet. Där vi ser hinder, ser Gud ett mål. Där vi ser det omöjliga, ser Gud det möjliga. När vi faller, ser han någon att hjälpa upp. När vi misslyckas, ser Gud någon att visa den rätta vägen. När vi gråter, ser han någon att trösta. När vi söker kärlek, ser han någon som i mörkret söker efter honom. När vi ropar på honom, ser han någon att hjälpa och rädda. I hans ögon kan vi inte göra något för att han ska älska oss mer. Vi är älskade av Gud! Hans kärlek är villkorslös. Gud ser vår famlande efter att bli älskade och han ser våra besvikelser när vi blir svikna av andra människor. Men Gud är den kärlek, frid, trygghet och glädje som vi alla söker. Han sviker dig aldrig.

(Matt 7:8) Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Gud, jag ber att vi ska se på människor med dina ögon och inte med denna världens ögon. Öppna våra ögon så att vi kan se det du ser.

Se Christopher Colemans rörande historia om hur Gud öppnade hans ögon så att han fick se sitt verkliga värde.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om självbild, vittnesbörd, video, kärlek, värde, älskad, film, självförtroende, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

En andlig enhet

2011-09-25T16:45:00.003+02:00

Hur kommer det sig att det är oenighet mellan kristna? Borde inte de vara bäst på att hålla sams om nu kristendomen är sann? För se som de bråkar… Dessa röster hörs alltför ofta och det värsta av allt är att det ligger mycket i orden.

Det onda vill förstöra och splittra. Där goda och kärleksfulla relationer finns, där vill det onda slå sönder och skapa fiendskap. Kärleken är det som förenar oss och för oss närmare varandra till en nära relation. Genom kärleken så blir vi ett med varandra. Men när vi börjar fokusera på våra olikheter och tålamodet brister, så slits så lätt relationen i stycken. Vi börjar jämföra oss med varandra och relationen börjar mer likna en strid. Det är då det är så viktigt att söka den kärlek som förenade från början. Vi får aldrig, aldrig glömma den kärleken.

På samma sätt är det med relationerna i en församlingen eller mellan församlingar. Vi kristna är alla ett genom den nåd som vi har fått.

(1 Joh 4:15) Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Guds kärlek är det som fört oss samman. Så lätt börjar vi jämföra församlingar med varandra. Röster börjar då höras som: ”Vår församling är närmre Gud än er!” eller ”Er teologi är sämre än vår!”. Allt detta leder ingenstans utan endast till splittring. Det onda vill att vi ska fokusera på våra olikheter och att vi ska tro att alla andra ligger längre ner på Guds skala. Men inför Gud är vi alla ett. Vi är förlåtna människor med brister.

(Gal 3:28) Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

När striden blossat upp är det så viktigt att söka efter den enhet som förde oss samman. Det vi ska söka är kärlek och försoning. Vi måste söka den kärlek som skapade enheten från början. Med andra ord så måste vi söka Gud och riva ner all bitterhet och stolthet. Att ha rätt i allt har ingen. Ingen ser hela sanningen. Därför är det viktigt att kunna lägga ner stridsyxan för enhetens skull. Vi kan inte skapa splittring bara för att hävda det som är rätt, för Gud vill att vi ska behålla den enheten han har gett oss genom det Jesus gjorde.

(Ef 4:1) Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.

Enheten är alltså otroligt viktig för Gud. Herre, låt oss ha tålamod med varandra. Hjälp oss att fokusera mer på den kärlek som förenar oss än på olikheterna. Hjälp oss att förbli ett med varandra och visa varandra kärlek och respekt.

(1 Joh 4:11) Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om enhet, kärlek, bitterhet, försoning, gemenskap, Jesus, Gud, enighet, splittring, bibeln, kristendom, religion

Tillit – i en värld av svek

2011-09-12T22:16:00.003+02:00

Att lita på människor är inte lätt i en värld som är fylld med svek och lögner. Vi har alla blivit svikna och de kan sitta i länge och förstöra mycket. Men att ha tillit är viktigt för oss, för utan den så kan vi inte ha nära relationer.

Att bli sviken är aldrig lätt. Man känner sig förkastad, mindre värd och föraktad. Sveken kan sätta sig så djupt att de till slut får definiera vem jag är. Jag dömer mig själv efter hur andra behandlar mig. Jag känner mig värdelös och jag ser ner på mig själv. När jag blivit sviken många gånger är det inte konstigt om jag får svårt att lita på någon. Jag säger till mig själv: ”Det går inte att lita på någon utom sig själv. Jag tänker inte lita på någon för man blir bara sviken. Jag tänker inte vara blåögd. Kärlek är inget för mig.”

Problemet är att jag får svårt att lita på dem som säger goda saker till mig. Jag litar inte längre på vad de säger, eftersom jag tror att de är ute efter något, eller att de tillslut i alla fall kommer att svika mig. Min brist på tillit leder till att jag isolerar mig från djupare relationer. Jag släpper inte in någon innanför mitt skal. Ingen får lära känna mig på riktigt för jag vill inte blotta mig. Mina relationer blir flyktiga och ytliga, för att släppa in någon in på livet är farligt. Jag riskerar bara att bli sviken, sårad och trampad på, så det är bättre att hålla relationerna ytligt. Jag tror inte längre på kärleken utan slår bort alla spår av den.

Att hamna i detta dike är oerhört lätt och jag hamnar där själv. Tillit i relationer handlar om att tro att den andra vill mig väl och inte kommer att svika mig. När jag ger mig in i en relation så ger jag av mig själv till den andra. Jag lägger mitt liv i den andra personens hand och vännen lägger sitt liv i min hand. Det är inte alltid lätt men det är en förutsättning för en djupare relation. Det är ett pris som är värt att betala, för vi alla är beroende av att ha nära kärleksfulla relationer.

Det är min misstro mot kärleken som gör mig isolerad, men jag behöver inte fastna i misstron. Genom att välja att tro på kärleken som visas mot mig kan jag låta kärleken forma mig. Jag kan släppa in det ljus som kärleken ger. Kärleken smälter det hårdaste försvaret. Tillslut kan jag inte längre säga emot kärleken utan jag tar emot den. Kärleken får mig att inse att jag är värdefull och älskad.

Gud skapade oss till att ha nära och kärleksfulla relationer. Gud är kärlek och kärleken kan aldrig svika. Att misstro Gud isolerar oss från Gud, men vi är inte skapade för ett liv i ensamhet. Han smälter misstron men han måste också tas emot i tro. Jag måste välja att lita på Gud, att han vill mig väl och älskar mig på riktigt. Det handlar om att våga släppa in Gud i sitt liv.

Gud vill ha en nära relation med dig! Han älskar dig så otroligt mycket. Jesus dog för dig och vill lägga sitt liv i dina händer. Vill du ta emot hans liv? Vill du lägga ditt liv i hans hand? Vill du ha en relation med Gud?

(Joh 12:44) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillit, svek, tro, kärlek, gemenskap, relationer, älskad, värde, Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom

Är inte under omöjligt?

2011-08-30T22:53:00.002+02:00

Varför skulle Gud skapa naturlagar som han är tvungen att bryta emot? Är det inte bevisat att det inte är möjligt att bryta mot naturlagar? Det måste därför vara omöjligt med under och då faller den kristna tron. Detta är en vanlig uppfattning, men hur går det ihop?

Vetenskapliga upptäckter visar på att vår värld är en värld som styrs av naturlagar. Vi kan beräkna fysiska skeenden som exempelvis planeters rörelser med stor noggrannhet. Vetenskapen är suverän på att förklara naturliga skeenden. Men vetenskapen kan inte säga något om skeenden som inte har ett naturligt ursprung. Vetenskapen söker nämligen endast naturliga förklaringar och naturliga orsaker är det enda som den kan säga någonting om. Det är vetenskapens natur.

Men måste inte då Gud bryta naturlagar för att ingripa i vår värld? Nej, det är faktiskt inte nödvändigt. Tänk dig att vårt universum är som bollar på ett biljardbord. Rörelserna styrs helt av naturlagarna. Om en hand utifrån skulle påverka en boll så upphör inte naturlagarna att existera. Det är bara så att det normala, (när ingen påverkan utifrån sker) inte längre sker. Bollen tar en annan väg, men inte på grund av att någon naturlag sats ur spel, utan för att en kraft utifrån påverkar systemet som styrs av naturlagar. Naturlagar behöver alltså inte upphöra eller brytas. En påverkan från en andlig dimension kan te sig som att naturlagar bryts, eftersom vi inte kan se den andliga dimensionens ”finger”. Gud kan alltså mycket väl ha ett finger med i spelet utan att bryta någon lag.

Varför skulle då inte allt kunna styras av naturlagar? Det som talar emot att allt helt och hållet styrs av naturlagar är vår upplevelse av att vi har en fri vilja. För om det är så att naturlagarna styr allt så styr de även de fysikaliska processer som sker i vår hjärna. Om det är så, så kan vi inte styra våra handlingar, eftersom naturlagarna styr allt. Alltså även våra handlingar. Våra handlingar blir då likt bollarna på biljardbordet. Inget kan påverka bollarnas rörelser och vår upplevelse av att vi kan välja bli då bara en illusion.

Men om vi är fria att välja så kan vi inte vara lagbundna. Då har vi en del av oss som står utanför det lagbundna. Med andra ord så behöver vi en andlig ickefysisk själ/ande för att kunna ha en fri vilja. Vi behöver ett finger att peta på bollarna med. Om då vår själ/ande kan påverka det fysiska, varför skulle det då vara omöjligt för Gud att påverka det fysiska? Att Gud kan påverka det fysiska blir då lika sannolikt som att vi har en fri vilja.

Gud är en Gud som gör under. Ingen naturlag står i vägen för honom att dela på hav, uppväcka döda eller förvandla människor. Att du finns till och skapades till att vara fri är ett verk av Gud och han vill att du ska få uppleva hans fullkomliga kärlek till dig.

(Ps 77:13) Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar dina stora verk. I helighet, Gud, går du fram. Vilken gud är så stor som du, o Gud? Du är den Gud som gör under, du visade folken din kraft.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om under, fri vilja, mirakel, vetenskap, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Hur kan Gud vara god när han förhärdar?

2011-08-15T21:40:00.006+02:00

Bibeln talar om att Gud förhärdade farao och gjorde honom ”hård och obeveklig” (2 Mos 10:27). Hur kan det vara sant om nu Gud är god?

För att ge ett svar på frågan så är det viktigt att veta vem Gud är. Bibeln talar om en Gud som är kärlek och alltigenom god. Han är godheten själv eller ljuset och han kan inte vara ond. Ingen ondska finns i Gud.

(1 Joh 1:5) Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Men hur kan då Gud göra någons hjärta hårt och orubbligt? Jo, vi människor väljer så ofta bort ljuset eller det goda genom att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna det goda eller kärleken. Gud vill inte att vi ska vara i mörkret, utan hans vilja är att vi ska leva i ljuset. Det var till ett liv i ljus och kärlek som han skapade oss.

En förälder som älskar sitt barn och vill det väl, vill inte att barnet ska drabbas av olycka. Föräldern kanske tjatar om att borsta tänderna, att ta på sig varma kläder, eller att äta mat. Men om ett barn vägrar att lyssna på föräldern och trotsar, så kan det gå så långt att föräldern till slut säger: ”Ok, du får som du vill. Men du kommer att få hål i tänderna.” Barnet är då inte längre under förälderns beskydd utan får ta konsekvensen av sitt val. Förhoppningsvis inser barnet att det behöver göra som föräldern säger, för att må bra.

På samma sätt är det med Gud. Vi väljer bort Gud som är ljuset och efter att tålmodigt varnat och uppmuntrat oss till att följa hans väg så kan han låta oss drabbas av det mörker vi valt. Gud kan alltså lämna oss med sitt ljus och vi drabbas då av mörker. Mörkret är med andra ord en konsekvens av vårt eget val. Så när Gud förhärdade farao så lämnade Gud honom med sitt ljus och mörkret föll över honom. Valet gjorde farao och Gud lät valets konsekvens drabba honom. Så Gud skapar mörker genom att gå ifrån oss med det ljus han ger och som vi inte vill ha.

(Jes 45:7) Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta.

Men Gud vill inte lämna oss i något mörker för han älskar oss alla så otroligt mycket. Det var också därför han som är ljuset, kom in i vår mörka värld för att rädda oss bort ifrån mörkret. Han vill ge av sig, sin kärlek, sitt ljus till oss alla.

(Joh 1:9) Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.

Jesus tog mörkret på sig, vilket är konsekvensen av våra val och han gjorde det för att vi ska kunna leva i ljuset med honom. Han gjorde det i kärlek. Gud är som solen som ger ljuset. Han vill att vi ska vara månar som reflekterar ljusets sken. Att vi ska spegla ljuset. Låt ljuset komma in i ditt liv. Släpp in Gud, så att han kan ge dig ljus. Då kommer ditt liv reflektera hans ljus och som kan vara till glädje för många.

(2 Sam 22:29) Du är min lampa, Herre, min Gud gör mitt mörker till ljus.

Gud hjälp oss sprida ditt ljus i en mörk värld!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, fri vilja, lydnad, ljus, mörker, gott, ont, bibeln, Gud, Jesus, kristendom, religion

Gud, om du finns…

2011-08-11T00:09:00.005+02:00

Kristendomen handlar om att människan ska försonas med Gud, men hur ska någon kunna finna försoning om man inte tror på Guds existens? Hur ska man kunna be Gud om förlåtelse om man inte tror att han finns?

Det är inte en ovanlig uppfattning att det gäller att tro på Guds existens för att bli försonad med Gud och räddad. Men så är det inte. Som exempel så vet Satan att Gud existerar, men han är inte försonad med Gud eller räddad.

(Jak 2:19) Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar.

Så det handlar inte om att tro på Guds existens, men vad menas då när bibeln talar om att tron ska rädda oss?

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När livet är lätt och flyter på är det lätt att tänka att jag klarar mig utan Gud. Men när livet faller samman och jag tappar hoppet, så är det inte lika lätt. Det är i de mörka stunderna som vi ropar till Gud om hjälp. Det är när vi gett upp kampen och kapitulerat som vi sträcker oss efter hans eventuella hand och ropar ”Gud om du finns, så hjälp mig!”. Han lyssnar alltid på den som ärligt söker honom. Det spelar ingen roll om du tror på hans existens eller inte, utan Gud kommer med sin hand och han kommer att lyfta dig upp ur djupet. Han vill ge dig kärlek, förlåtelse, upprättelse, frid, trygghet, glädje och ett liv. Ett liv tillsammans med honom som är kärlekens, fridens och glädjens Gud! Han vill rädda dig och ge av sig till dig!

(Ps 72:12) Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.

Det är bara genom tron som kärlek kan beröra mig. Om jag exempelvis inte tror att en person älskar mig kommer kärleken aldrig nå mig. Om jag inte tror att jag är trygg, så kommer jag att känna mig otrygg. Om jag tror att glädjen aldrig når just mig, kommer jag att uppleva missmod. Om jag inte tror att jag gör fel kommer jag inte vilja bli förlåten och förlåtelsen berör mig inte. Gud vill ge oss tro! En tro där hans kärlek, trygghet, glädje och förlåtelse kan nå oss. Tron är en gåva från Gud och det är i vår brustenhet, när fasaden och högmodet spricker som Gud når oss med sitt ljus, sin kärlek, sin nåd och sin tro. Då är det bara att ta emot.

(Joh 6:29) Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.”

Gud sträcker ut sin hand till alla i försoning. Han vill oss alla så väl och hans kärlek till oss tar aldrig slut. Lägg undan stridsyxan och ta emot hans hand och han kommer att dra dig upp!

(Jer 29:13) När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tro, räddning, nåd, förlåtelse, kärlek, kristendom, Gud, Jesus, bibeln, religion, Guds existens

Är kristendomen en tvångströja?

2011-07-28T11:46:00.003+02:00

Hur kan vi vara fria när vi måste göra det Gud vill? Är då inte kristendomen en tvångströja som begränsar oss och vår kapacitet? Begränsar en tro på Gud vår fria vilja?

För att försöka ge ett svar på frågan så tänk dig en familj där barnen inte får göra vad de vill. De får inte slåss, vara elaka eller skada varandra. Föräldrarnas uppgift är att fostra och sätta gränser så att alla i familjen kan vara trygga och ingen råkar illa ut. Ingen ska behöva vara rädd eller känna sig otrygg och det är heller inget som leder till frihet utan tvärt om binder oss i ofrihet.

Gud skapade oss människor med syftet att vi ska älska varandra. Hans vilja är att vi ska återspegla det goda eller kärleken och vara hans avbild. Gud fostrar oss och begränsar oss till att göra det goda, men han gör det för att han vill att vi ska leva i den frihet det innebär att leva i en värld där kärlek får råda. En begränsning är alltså inte alltid negativ, utan kan leda till en ännu större frihet.

För att ta ett annat exempel så är en fisk skapad för ett liv i vatten. Det är från vattnet den får sitt syre och livskraft. Om fisken hamnar på land så ökar inte fiskens frihet och möjligheter, utan rörelseförmågan minskar och livet på land leder till slut till döden. På samma sätt är det med oss människor. Vi är skapade för ett liv i kärlek tillsammans med Gud. Det är från Gud vi får vår livskraft. Vi kan välja att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna varandra i kärlek, men att välja egoismen gör oss inte mer fria utan det leder till ofrihet och död. Vi är inte skapade för ett liv i egoism och ondska precis som fisken inte är skapad för ett liv på land.

Gud vill inte att vi människor ska vara ofria, utan han skapade oss med en fri vilja och för ett liv i frihet. För mig är det ingen begränsning att Gud vill att jag ska älska mina barn. Kärleken binder mig till att vilja göra dem gott, men det är ingen tvångströja. Gud vill att jag ska använda min frihet till att göra det goda och tjäna kärleken. Att drivas av kärlek ger mig friheten att uttrycka den precis som jag vill. Se det som att kärleken är som drivkraften i en bil. Utan kärleken eller drivkraften blir jag stående, kommer ingenstans och jag blir ofri. Men om kärleken får driva mig får jag friheten att förflytta mig och jag kan styra dit jag vill.

(1 Pet 2:16) Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om fri vilja, frihet, kärlek, ondska, terror, Gud, Jesus, bibeln, kristendom

Från muslimsk terrorist till kristen

2011-07-14T13:10:00.015+02:00

Är det möjligt för en inbiten muslimsk terrorist att vända ifrån sitt hat och bli kristen? Mosab Hassan Yousef resa är ett bevis på att det är möjligt.

Mosab Hassan Yousef föddes i Ramallah på Västbanken. Han växte upp i ett muslimskt hem och hans pappa, Sheikh Hassan Yousef, var en av grundarna och ledare för Hamas. För Mosab berodde allt det lidande som hans palestinska vänner fick utstå och de problem som han såg i Mellanöstern på den svurna fienden Israel. Han såg på koranen och islam som en lag som kan hjälpa människor till ett bättre liv i rättvisa, frid och frihet. Islam var den lösning som han var beredd att strida och dö för. Fylld med hat mot det judiska folket skaffade han vapen, men hans strävan efter frihet ledde inte till någon frihet.

Mosab fångades och han satt totalt 29 månader i israeliskt fängelse. Där blev han torterad och nästan slagen till döds. Men i fängelset fick han också uppleva hur ledande Hamas-interner brutalt torterade och dödade andra Hamas medlemmar. Varför kunde inte de muslimska internerna skapa den fred i fängelset som var deras mål? Allt detta fick honom att fråga sig vem hans verkliga fiende egentligen var. Var det Israel eller israels armé? Eller var det Hamas eller muslimerna? Sökandet efter svar ledde till att han insåg att hans fiende bodde inom honom själv. Det var ingen människa, nation eller organisation som var hans verkliga fiende. Den verkliga fienden är den ondska som vill att vi ska förgöra varandra.

I hans sökande fastnade Mosab vid Jesus ord att vi ska älska våra fiender och be för dem som vill oss illa. Det var något som var helt nytt för honom och det var ord som berörde.

(Matt 5:43) Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;

Efter att Mosab studerat bibeln så ser han inte kristendomen som en religion med regler eller som en lag, utan som ett budskap om kärlek. Bibeln pekar mot kärleken som det centrala ordet och Gud själv är kärlek. Att vända från islam till att följa Jesus var ingen lätt resa för honom. Han fick bland annat lämna hatet, fördomar och kravet på hämnd bakom sig. Det spelade inte längre någon roll vem hans fiende var för han förstod att han skulle älska dem alla. Israeler som palestinier.

Långsamt skedde en förvandling i hans inre. Hans hat byttes ut mot kärlek och hans bitterhet mot frid. Mosab menar att så länge vi fortsätter att försöka hitta fiender överallt utom inuti oss själva, så kommer det alltid att finnas ett Mellanöstern problem. Sanning, kärlek och förlåtelse är den ända lösningen på problemen i Mellanöstern. Mellanöstern behöver den väg som Jesus visade.

(Rom 12:21) Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Läs mer om hans historia i boken Son of Hamas, eller se intervjun i fem delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om islam, Israel, kärlek, ondska, vittnesbörd, koranen, bibeln, kristendom, Gud, Jesus, politik, Mellanöstern

Existerar gott och ont?

2011-07-04T20:43:00.004+02:00

Svaret på frågan om det existerar gott och ont kan verka självklar. Vi både ser och upplever ondska och det goda. Men vad är det goda och det onda? Är det upp till var och en att bestämma vad som är gott och ont, eller finns det något absolut gott och ont?

En vanlig uppfattning är att det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, rätt och fel. Något som är gott eller rätt för vissa, kan vara ont eller fel för andra. Som exempel såg vissa det som rätt att utplåna judar under andra världskriget, medan vi nu ser detta som något ont och fruktansvärt fel. Men vem bestämmer vem som har rätt? Efter vems måttstock ska vi mäta? Svaret är att om det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, så existerar inget absolut gott eller ont. Det blir helt och hållet relativt oss människor och vad vi tycker. Det som vi ser som grymheter och ondska, kan alltså av andra, i en annan kultur eller tid, ses som något rätt och riktigt.

Är det då så att gott och ont är relativt oss människor? Kan inte vetenskapen ge svar på frågan? Det finns inte något vetenskapligt stöd för vad som är gott och ont och det beror på att frågan om gott och ont ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Det finns helt enkelt inga rätta eller felaktiga skeenden i det fysiska. Vetenskapen kan bara beskriva skeenden och inte säga någonting om vad som är gott och ont.

Vad skulle det då innebära om det finns något absolut gott och ont, som inte är beroende av oss människor? Jo, det måste då existera något som är lika absolut som sanningen. Att det existerar en objektiv sanning som inte är beroende av vad vi människor tror, är det många som håller med om. Vår jord var exempelvis inte platt för länge sedan bara för att människorna då trodde det. De hade helt enkelt fel uppfattning om jordens form. På samma sätt måste det vara med något som är objektivt eller absolut gott. Det måste vara gott oavsett om vi tror det eller inte. Vi kan ha fel uppfattning om det goda.

Om det objektivt goda är helt oberoende av oss människor så krävs det heller ingen människa eller djur som upplever det goda för att det ska existera. Precis som den objektiva sanningen så behövs det ingen som upplever sanningen för att något ska vara sant. Det krävs alltså något som är lika orubbligt och absolut som sanningen. Med andra ord så pekar det mot Gud.

Gud är det goda, han är rättfärdig och han är kärleken. Det är Gud som är orubblig och absolut. Gud är det godas ursprung. Det är honom (det goda) vi ska söka och följa. Det är honom vi ska älska. Det är det som Gud vill att vi ska göra.

(Matt 22:37) Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om moral, ondska, god, sanning, kärlek, vetenskap, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, relativism

Är Gud kärlek?

2011-06-21T22:09:00.004+02:00

Hur kan Gud vara kärlek när han är så hård i gamla testamentet? Hur går det ihop med en god Gud och en dömande Gud? Nya testamentets Gud kan verka snällare och godare än gamla testamentets Gud, men det är samma Gud. Hur går det då ihop?

Vad är då kärlek enligt bibeln? Första korintierbrevet ger en bra beskrivning på vad kärlek är.

(1 Kor 13:4) Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar. Kärleken upphör aldrig.

Detta är vad bibeln säger om kärleken och som många också är beredda att hålla med om. Oavsett om man är kristen eller inte. Om nu Gud är kärlek, hur passar denna text då in på Gud. Gud brusar väl upp i gamla testamentet? Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte endast är kärlek. Han är också rättvis, allsmäktig, rättfärdig… Att fälla domar och att vara kärlek är inget motsatsförhållande. Tänk dig en god domare som dömer rätta straff till de skyldiga när oskyldiga drabbas av det ondas framfart. En domare behöver inte lägga sin godhet åt sidan för att döma de skyldiga, utan snarare är det så att det är vaktandet av det goda som leder till domar.

När det gäller att brusa upp, så är det viktigt att skilja på att bli arg och att bli arg. Att bli arg på det onda är gott och sunt. Om någon skulle skada den jag älskar så skulle jag bli arg och det är sunt och gott. Om jag istället hade varit likgiltig kan man fråga sig om jag verkligen älskade personen. Så, att bli arg står inte i motsatsförhållande till att älska och kärlek. Ilskan kan vara en konsekvens av kärleken. Brusa upp i 1 Kor 13 syftar på att kärleken inte är lättretlig eller har nära till ilskan. En engelsk översättning är:

(1 Kor 13:5) It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered,

Vi människor har fått livet av Gud som en gåva för att han älskar oss. Men vi missbrukar gåvan i egoistiska syften. Detta avskyr han. Om Gud hade straffat oss för minsta lilla så hade han kunnat ta gåvan ifrån oss direkt och det varit ute med oss människor för länge sedan. Gud bär oss genom livet, eftersom det är han som är livet. Vi människor äger inte livet utan vi har fått det av Gud att förvalta. Ett förvaltarskap som vi ständigt missbrukar. Det är en Guds nåd att vi lever.

Men Guds mål har hela tiden varit att rädda oss till sig, för att han älskar oss. Han är ute efter att rädda oss, inte att straffa oss. Därför brusar han inte upp, har inte nära till ilskan eller till att döma oss. Gud väntar alltså med domen för vår skull, för att han älskar oss. Han vill inte att någon av hans älskade ska gå förlorade.

(2 Pet 3:9) Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, dom, val, Gamla testamentet, liv, död, nåd, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, ilska

Kan slump skapa mening och liv?

2011-06-06T11:57:00.005+02:00

En cell är full med information. I cellen finns DNA som består av gener och dessa gener är som bokstavskombinationer med information om ärftliga egenskaper och hur proteiner ska tillverkas. Men var kommer då denna information ifrån? Kan slump skapa informationen?

Tänk dig att slumpen skapar bokstavskombinationen OTJDG. Har denna kombination då någon betydelse? Nej och det beror på att det var slumpen som skapade den. Det finns ingen mening med bokstäverna, utan det bara råkade bli just den kombinationen. Att slump inte har någon mening är också ett argument som används emot att naturen skulle ha en mening. Man menar att eftersom slumpen eller naturlagar skapat universum och naturen så har den ingen mening. Så att slump inte skapar mening är inget konstigt.

En betydelse eller mening måste tolkas för att den ska kunna ha en mening. Ordet HEJ har en betydelse och jag tolkar den som en hälsningsfras. Men ordet OTJDG har ingen mening eller betydelse och då finns det heller inget att tolka. Även detta används som argument emot en mening i naturen. Man säger att eftersom slump och naturlagar skapat allt så finns det ingen mening att tolka och det skulle vara fel att göra det. Den mening vi tycker oss se i naturen är en illusion. Ateisten Richard Dawkins skriver i sin bok ”Den blinde urmakaren” att biologin är ”studiet av ting som är så komplicerade, att de förefaller skapade med avsikt”.

Hur kan mening med OTJDG uppstå och tolkas om det inte finns något att tolka? OTJDG skulle kunna få mening (betydelse) om man tillförde information. Exempelvis att OTJDG betyder hej. Men i så fall fanns betydelsen (hej) redan från början och skapades alltså inte. Frågan är: Hur kan denna betydelse uppstå ur meningslöshet (som inte går att tolka), utan att tillföra information (betydelse)? Hur kan meningslöshet skapa mening? Dawkins skriver om livet:

”Själva essensen i alla levande ting består inte av eld, inte av varm andedräkt, inte av någon ’livsgnista’. Den består av information, ord, instruktioner… Man kan i stället tänka sig en miljard enskilda, digitala tecken… Om man vill förstå vad livet är, ska man inte föreställa sig pulserande gelé eller slem, man ska föreställa sig informationsteknik”

För att skapa liv behöver vi alltså skapa information, mening eller ord. Om nu slumpen eller naturlagar inte kan skapa detta så kan man fråga sig: Var kommer informationen ifrån som livet består av? Bibeln ger ett svar på frågan:

(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

När universum skapades fanns informationen och informationen fanns hos Gud och informationen var Gud. Meningens och informationens ursprung går tillbaka till Gud själv. Gud är all menings ursprung. Den information vi ser i naturen är av Gud. Slump eller meningslöshet kan inte skapa mening eller liv. Gud är informationen och det liv som bär oss! Utan denna information så existerar inget liv. Utan Gud så existerar inget liv!

(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mening, liv, livets ursprung, skapelsen, evolution, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, slump

Är kärlek en handling?

2011-05-30T22:14:00.006+02:00

Vi alla vet att kärlek är något gott, men vad är kärlek egentligen? Är det en handling eller är det kemiska processer i hjärnan? Vad är det som vi alla längtar och söker efter?

Alla människor vill vi bli bekräftade och älskade. Det är ett behov vi har oavsett hur gamla vi är. Ett litet barn gläder sig åt förälders leende och en gammal man av en omfamnande kram. Är då kärlek en kram eller ett leende?

En kram kan ha så många olika drivkrafter. Jag kan ge en kram för att jag känner mig tvingad till det. Jag kanske tycker det skulle se illa ut om jag inte gav en kram. Jag skulle då inte se så kärleksfull ut inför andra och det vill jag ju vill framstå att vara. Kanske ger jag kramen för att visa hur fantastiskt kärleksfull jag är. För att alla ska förstå vilken förträffligt god person jag är. Jag kanske också tycker att jag minsann är mycket mer kärleksfull än andra, som inte ger några kramar. Om alla bara hade varit lika kärleksfulla som jag så skulle världen se mycket bättre ut…

Nej, kärlek är inte en handling. Till och med en kram kan ha tvång och egoism som drivkraft. Att göra kärlek till en handling gör att kärleken urholkas till tomhet. För vem skulle beröras av ett ”Jag älskar dig” om jag visste att drivkraften var egoism eller att tvång låg bakom orden? Det går inte att göra kärlek till en handling, eller till kemiska processer i hjärnan, utan att ta död på vad kärlek i grunden är.

Kärlek är precis som tvång och egoism en drivkraft, men kärleken är varken lagbunden eller egoistisk. Kärlekshandlingen är en konsekvens av kärleken och inte kärleken i sig. Kärlek hör samman med frihet, för det går inte att tvinga någon att älska. Att älska är alltså att vara fri och frihet är en förutsättning för kärleken.

(Mik 6:8) Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.

Gud begär att vi ska drivas av kärleken. Är det då inte så att han här försöker tvinga oss till att älska? Nej, han vill inte att vi av tvång ska göra ”goda” handlingar, utan att vi ska göra det goda för att vi älskar och vill. Han vill att vi ska vara fria. Att drivas av kärlek är att älska för att att jag vill ge av mig själv till någon annan. Gud vill att vi ska leva i den kärleken och att vi ska bli ett med den.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Räcker det då inte att bara vara kärleksfull? Varför måste man hålla sig till Gud? Varför blanda in Gud i det hela? Han är väl ändå helt onödig? Nej, Gud är precis det, som det handlar om. Han är den kraft vi ska drivas av. Han är den som vill bli ett med dig och vara i dig. Han är den vi ska följa. Det är i grunden honom vi längtar och söker efter. Det är därför vi ska hålla oss till honom. För han är godhetens källa. Han är kärleken!

(1 Joh 3:24) Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Guds bud, frihet, tvång, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, lag, kram

Biker för Jesus

2011-05-10T21:48:00.004+02:00

Det står i Bibeln att Jesus helade sjuka – blinda fick synen tillbaka, lama kunde åter gå och människor blev befriade från olika krämpor genom Jesus. Frågan är om det gäller idag? Kan vi lita på det som står i Bibeln om helande och ta det till oss eller ska vi läsa det mer som en historiebok?

Under påskfirandet i Folkkyrkan i Sölvesborg fick jag möjlighet att lyssna till Pontus Backs liv. Pontus har ett liv i kaos bakom sig – En hårdrocksmusiker som levde efter ledorden ”sex, drugs and rock n´roll”. Livet handlade om turnerande och om att dämpa ångest med alkohol, droger och lugnande mediciner. Fru och fyra barn fick klara sig utan en trygg pappa. Pontus började dagen som han slutade den – full, om den nu slutade. I slutet drack han ca tre ”helrör” starksprit om dagen och tog det han kom över i droger.

Pontus följde med en kristen vän till kyrkan där han träffade människor som bad för honom och tog hand om honom, utan något fördömande. Han upplevde en varm ström av kärlek genom kroppen och där tog han emot Jesus i sitt hjärta och blev fri från både alkohol och droger. En månad efter att Pontus blivit kristen blev han inlagd på sjukhus, med obotlig skrumplever p.g.a. alkohol. Pontus var döende. Både lever och njurar hade slutat att fungera. Hans mjälte var förstorad och bukspottskörteln och slemhinnor inflammerande. Han hade även flera blödande magsår och nerverna till benen var döda, vilket resulterade i förlamning från ryggen till tårna. Pontus var fylld av smärta och ångest där han låg på sin dödsbädd. Han var fylld av ånger över hur han varit som man och far och önskade sig en ny chans att visa sin familj hur mycket han älskade dem. Det kom in en sjuksköterska som tog hans hand, satte sig vid hans sida och upprepade orden – här ska ingen dö ikväll.

Den natten vaknade Pontus av att Jesus stod vid hans fotända. Jesus sa: ”Då du stiger upp ur denna säng ska du gå ut bland folk och berätta om mig och om ditt liv. Du ska varna barn och unga för alla faror och hjälpa de som har likadana problem som du har haft.”

Dagen efter hade Pontus tillstånd vänt. Han var mycket bättre. Ångesten var borta och kroppen började sakta helas. Han var rullstolsbunden när Jesus återigen talade till honom och sa att han skulle bli en ”biker”. Han visste inte om Jesus skojade – Här satt han, lam i en rullstol och han hade aldrig haft en motorcykel. Idag är Pontus fullständigt helad. Man hittar inte ens ett litet ärr på levern och rullstolen har Jesus bytt ut till en Harley Davidson 2004 Night Train. Han är nu medlem i motorcykelklubben – ”Ambassadors for Jesus Christ” och en fri man, som lever utan ångest, droger och med en ny relation till sin familj.

(Luk 4:18) Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om Pontus Back, vittnesbörd, helande, bönesvar, räddning, mirakel, Jesus, Gud. bibeln, religion, kärlek, kristendom, biker, harley davidson

Vilken Gud tror du inte på?

2011-04-21T09:42:00.007+02:00

Det finns så många olika bilder av vem bibelns Gud är och många förkastar den guden. En del tror istället på något annat högre väsen eller att han inte existerar. Men om man har fel bild om vem Gud är, så är risken stor att man kastar ut barnet med badvattnet.

Många har en bild av Gud som en tyrann, som vill styra oss som marionetter. Att Gud vill oss illa om man inte tror på honom, eller att Gud är ute efter att straffa oss och att han till och med är ond. Denna gud är lätt att inte tro på och många lämnar också sin tro på Guds existens just på grund av en sådan eller en liknande gudsbild.

Det finns många gudar som jag inte tror, men jag tror heller inte på många bilder av bibelns Gud som ibland målas upp. Jag har själv haft en bild av Gud som ständigt sträng och att han är ute efter att styra mig till att göra tråkiga saker. Att göra det Gud ville var lika med tråkigt, ur mitt sett att se på det. Min bild av himmelriket såg jag inte alls som något himmelrike, utan snarare som en plats fylld av tvång. Men min bild av Gud och vem han är har förändrats.

(1 Joh 4:8) Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Gud är kärlek! Han är det godas ursprung och ingen ondska finns i honom. Han kan inte ens bli ond. Det är den Gud som bibeln talar om. Det är denna Gud som är bibelns Gud. Gud vill att vi ska förstå vem han verkligen är och att vi ska ha rätt bild av honom. Varför är då det så viktigt? Jo, för om jag har en bild av Gud som illasinnad, så kommer jag inte tro på hans kärlek till mig. Kärleken kommer då aldrig att nå mig eller beröra mig och eftersom Gud är kärlek kommer han alltså inte att nå mig. Min misstro mot Gud blir som en sköld för hans kärlek till mig. Misstron utestänger Gud i mitt liv.

Gud har förändrat min bild av honom. Han har visat mig vem han verkligen är. Jag har berörts av hans kärlek och hans kraft. Jag har förkastat den bild av Gud som jag tidigare hade och som var falsk. Gud vill beröra dig. Han vi ge av sig till dig. Han har gett sitt liv och lidit för din skull. Ta emot hans kärlek.

(Joh 15:11) Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, tro, gudsbild, kärlek, religion, bibeln, kristendom

Hotar Gud oss?

2011-04-05T22:49:00.003+02:00

Hur kan Gud vara god, när han hotar oss med ett helvete om man inte tror på honom? Är inte det en beskrivning av en Gud med storhetsvansinne? Guds ord till oss är ibland mycket skarpa och konsekvensen av att inte tro på honom är hemsk, så hur går det ihop?

Varningsskyltar ser vi överallt. Alltifrån vägskyltar som varnar för älgar till varningstexter på leksaker. Varningarna är inte till för att begränsa vår frihet, utan för att vi ska få information om vad som är farligt och för att vi ska skyddas. Jag kanske ser en skylt där det står ”Varning för tunn is!”. På en undertext till skylten står det vad som kan inträffa om jag trotsar skylten. ”Det är förenat med livsfara att fortsätta på vägen.”. Om jag då skulle tänka: ”Jag tänker inte låta någon eller någon text begränsa min frihet!” och sedan fortsätta min väg över isen, så skulle jag leva farligt. För isen är tunn och varningen är sann och skriven i ett gott uppsåt, nämligen att skydda mig från döden. Om jag trotsar varningen, så är jag inte längre beskyddad från faran som skylten, och den som satt upp skylten, varnar för.

Bibeln är full av varningar från Gud. Varningsskyltarna finns där överallt och de är skarpa. Undertexterna förmedlar vad som kommer att hända om vi trotsar hans varningar. Varningarna gäller liv eller död, himmel eller helvete. Det är allvar och det är på riktigt! Säger han då detta för att hota oss till sig? Vill han tvinga oss när han säger: ”Lyd mig eller dö!” Nej, så är det inte. Han säger det för att han älskar oss och vill varna oss för det onda, precis som skylten som varnar för tunn is. Den textens innebörd är ju också: ”Lyd texten eller du riskerar döden!”

Frågan är, tror jag på varningstexten eller den som skrivit varningen? Kan det inte vara så att Gud av egoistiskt skäl vill tvinga oss till sig genom att hota med konsekvenserna? Nej, Gud vill inte tvinga någon till sig. Han vill att vi ska vilja välja honom. Inte av tvång, utan av kärlek. För att vi älskar den han är. Gud är kärlek och han är det ljus som är gott! Gud vill att vi ska välja det goda, kärleken. Han skapade oss med syftet att älska varandra. Att välja bort Gud kommer alltså i förlängningen att leda till mörker och kärlekslöshet. Det är detta mörker han varnar för. När vi trotsar hans varningar, så trotsar vi det beskydd som varnaren ger. Ute på den tunna isen och i mitt trots är jag inte längre beskyddad av skyltens ord. Orden har då ingen makt över mig.

Guds ord beskyddar den som tror på honom, på samma sätt som varningstexten beskyddar den som tror på varningen. Därför är det genom tron som vi är beskyddade från faran! Det är genom tron på Guds ord som vi beskyddas från mörkrets yttersta konsekvens, som är ett helvete. Inte för att vi är duktigare eller bättre än de som inte tror på Guds ord, utan för att Gud vill beskydda och rädda oss! Det handlar alltså inte om oss, utan det handlar om Gud och det handlar om tro. Gud sträcker ut sin hand till dig och säger: ”Jag vill dig väl och jag älskar dig mer än du kan ana. Kom, följ mig. Jag ska visa dig vägen till det eviga livet.”

(1 Pet 1:5) Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om helvetet, tro, väg, varning, räddning, död, himlen, Gud, Jesus, fri vilja, religion, kristendom, bibeln, varningsskylt

Var finns vilan?

2011-03-24T23:41:00.004+01:00

Vi har så ofta kraven på oss att vi ska prestera, duga, räcka till, klättra i karriären och vara lyckade. Kraven jagar upp oss, stressar oss, ger oss ångest och bränner ut oss. Men var finns då vilan?

Livet är lite som att klättra på en bergssluttning. Jag kämpar emot gravitationen och försöker hålla mig kvar. Jag är rädd för den och vad den kan göra med mig. Jag letar efter nya bättre tag när jag känner att jag tappar greppet och tappar kontrollen. Jag ser nya grepp som ser bättre ut och försöker komma dit för att vila och få kontroll. Vissa kämpar med att bara hålla sig uppe på bergssluttningen utan att falla, medan andra siktar mot att bestiga berget och övervinna kampen.

Men det stora problemet är att kampen aldrig tar slut. Det finns ingen topp att bestiga utan den är bara en illusion. Vi luras också att tro att nästa grepp kommer vara så bra att jag slipper ta ett nytt. Men sanningen är att inget grepp är så bra så att jag kan vila fullt ut.

Livet blir en ständig kamp och kämpande efter vila, men problemet är att kämpandet gör att jag kommer längre från den vila jag söker. Jag blir helt slut av jagandet efter nya grepp och klättrandet mot ”toppen”. Klättrandet på detta berg är allt vi känner till för det är det liv vi lever. Vi är rädda att tappa kontrollen. Rädslan driver jakten efter kontrollen, för jag tror att kontroll är lösningen att bli fri från rädslan. Men mitt strävande efter kontroll tar mig längre ifrån den vila och frid jag söker.

Var kommer då Gud in i bilden? Jo, Gud är gravitationen. Han är den kraft som drar oss till sig. Han vill befria oss från kampen på bergssluttningen och att vi ska få vila i hans famn, hans skyddsnät. Men vi är rädda för att tappa kontrollen och rädda för vad gravitationen kan göra. Gud säger till oss: ”Släpp taget och vila i min famn. Berget ger dig ingen vila. Jag vill ge dig vila. Jag älskar dig!” Men frågan är, litar jag på honom? Är han inte livsfarlig? Vill han inte bara ta kontrollen ifrån mig? Älskar han mig verkligen? Vågar jag släppa taget? Håller skyddsnätet?

Att släppa taget handlar om att ge upp egna strävanden och strävandet efter kontroll. Att lägga sitt liv i en älskande famn hos en allsmäktig Gud. Han vill bära oss genom svårigheter och leda oss i livets mörkaste stunder. I hans närhet finner vi tröst, frid och vila, precis som ett barn som blir tröstad av sin förälder.

(Jes 40:11) Som en herde vallar han sin hjord. Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, han driver tackorna varligt.

Det är så många gånger i livet som vi känner oss jagade. Jagade av måsten, krav, rädslor, otillräcklighet och det som vi tror är viktigt i livet. Men Gud vill att vi ska se det som verkligen är viktigt i livet. Han vill dra bort oss från rädslans kamp mot kontroll och till hans famn av gemenskap, vänskap, kärlek och vila.

(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.

Göran

Hur uppstod livet?

2011-03-10T22:29:00.007+01:00

Hur livet uppstod är en av de riktigt stora frågorna om vårt ursprung. Men hur gick det då till? Ja, det har visat sig vara en mycket svår nöt att knäcka och läget idag är att ingen vet.

Livet är otroligt komplext. Minsta bakteriecell är som en mikroskopisk fabrik som består av en mängd molekylära maskiner och som innehåller mängder med information om hur en levande organism ska byggas upp. En liten cell är mycket mer komplicerad än något icke-levande som vi känner till.

Kan då slumpen skapa liv? Man har gjort beräkningar på sannolikheten för att liv spontant ska uppstå och man har kommit fram till att chansen är mindre än 1 på 10⁴⁰⁰⁰⁰ (En etta med 40000 nollor efter sig). Alltså en försvinnande liten chans. Ateisten och evolutionsbiologen Richard Dawkins skriver i sin bok ”Den blinde urmakaren”:

”Det är absolut fullständigt förkrossande uppenbart att om darwinismen vore en teori som byggde på slumpen, skulle den aldrig kunna fungera.”

Att det inte räcker med endast slumpen för att skapa liv är något som ganska många vetenskapsmän idag håller med om, alltså oavsett om man är ateist eller inte.

Men hur uppstod då livet? Svaret enligt Dawkins och många andra är att dela upp osannolikheten i små steg och att stegvis bygga på det som fungerar. Resonemanget bygger på detta. Tänk dig att du ska öppna ett kodlås med 10 kodhjul som har siffrorna 0 – 9. Om du slumpmässigt skulle välja en kombination så är sannolikheten mycket liten att du skulle träffa rätt (1 på 10 miljarder). Men om du istället skulle kunna avgöra när ett hjul hamnar på rätt siffra (som på film när man öppnar kassaskåp med stetoskop) och systematiskt behålla de rätta siffrorna, så minskar sannolikheten drastiskt. Genom detta resonemang försöker man alltså i små steg bestiga den osannolikhet vi hade från början.

Men det finns ett stort problem med resonemanget. Naturlagar agerar helt blint och planlöst, utan mål eller mening. Men lösningen är långt ifrån en icke-målstyrd eller blind process, utan är i allra högsta grad styrd av dig och du har ett tydligt mål att öppna kodlåset. Hur kan det då bevisa att naturlagar (som inte har något mål) kan skapa liv när man lägger in ett mål och en målstyrning i lösningen? Lösningen visar alltså tvärtom på motsatsen. Nämligen att en styrning mot ett mål är nödvändigt för att kringgå slumpen.

Sedan är det också så att lösningen (koden för liv) finns inbyggd i systemet. Kodlåset hade ju en färdig kod. Allt som återstod var att målstyrt nå fram till den. Hur kan naturen ha koden för liv inbyggd i sig och systematiskt bygga liv om naturen är blind och utan mål? Det är lätt att ta till det naturliga urvalet i sammanhanget även med livets uppkomst, men det naturliga urvalet förutsätter att liv redan finns. Det krävs alltså något med liv som kan föröka sig, för att det naturliga urvalet ska kunna verka. Men det är hur livet uppkom som är frågan.

Naturlagar har i sig inget mål eller någon intention att liv ska skapas. Det enda som vi vet kan ha en intention eller ett mål, är ett medvetande. Vi själva upplever att vi kan ha ett mål med det vi gör men vi säger att naturlagar inte har det. Om det alltså krävs ett mål för att förklara livets uppkomst så pekar det på ett högre medvetande eller en skapare. Med andra ord så pekar det på Gud!

(Sak 12:1) Så talar Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, han som har skapat livsanden i människan

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om skapelsen, liv, livets ursprung, vetenskap, mening, Gud, naturligt urval, bibeln, religion, kristendom, information, cell

Vem kommer in i himlen?

2011-03-02T22:44:00.003+01:00

Är himmelriket en lön för gott tjänande? Är det inte egoistiskt att låta sitt liv grundas på strävan att komma in i himmelriket och njuta av livet där? Hur är det egentligen? Vem kommer till himmelriket?

Det som är viktigt att veta är att himmelriket inte är en lön för hur väl jag följer bibeln eller hur kärleksfull jag varit i livet. Det handlar inte om prestationer eller kompetens. Hade det varit så, så skulle det bli tomt i himlen. Ingen kommer dit för att vi presterat bra här i livet eller varit duktiga. För oss är det omöjligt att ta oss dit på meriter.

(Luk 18:27) Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."

Det var därför som Gud kom med förlåtelseplanen. Han kom ned till oss för att rädda oss genom människan Jesus. Jesus kom inte för att sätta dit oss människor, utan för att Gud älskar oss och vill rädda oss från det ondas konsekvenser.

(Tit 3:4) Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig

Gud kärlek och förlåtelse är en gåva från Gud och himmelriket är en konsekvens av att ha tagit emot gåvan.

(Ef 2:8) Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.

Kan man då inte ta emot gåvan för att vinna på det själv i egoistiskt syfte? Svaret är helt enkelt nej och orsaken är att det är omöjligt. Men hur kan det då vara det? Jo, att ta emot förlåtelse handlar om att lägga ned sin stolthet. Det handlar om att inse där jag brustit och felat. Det handlar om en kapitulation. Egots kapitulation. Det handlat om att lägga ner striden och sluta att försvara sig och att attackera. Att ta emot gåvan är ett innerligt ”Förlåt mig Gud!”. Det är en förutsättning för att ta emot förlåtelse. Därför kan jag aldrig i stolthet eller egoism ta emot den gåva som förlåtelsen är.

Konsekvensen av att ta emot Guds förlåtelse är att du är försonad med Gud. Gud ser på dig som helt utan skuld. Det är också en start på en relation och gemenskap med Gud. En Gud som älskar dig och som skapat dig. Dessa konsekvenser gäller både i detta livet och i livet efter döden. Himmelriket är den totala konsekvensen av denna relation.

Gud vill ha en personlig relation med dig. Han har förberett en plats i sitt rike just för dig. Inte för att du förtjänar det, utan för att han älskar dig och vill leva tillsammans med dig. Han håller ut sina armar och säger till dig ”Kom till mig!” Han vill ge av sig till dig.

(Joh 14:2) I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om himlen, himmelriket, förlåtelse, Guds rike, kärlek, räddning, egoism, stolthet, Gud, döden, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Vem har skulden egentligen?

2011-02-21T14:14:00.004+01:00

Vem har ansvaret egentligen för det onda som sker i relationer, familjer, samhällen, länder och i världen? Har vi alla ett gemensamt ansvar? Har vi därför samma ansvar för det onda? Ansvaret är viktigt, men hur är det med ansvar?

Alla har vi råkat ut för andras svek, egoism och kärlekslöshet. Alla drabbas vi av det onda och det kan slå ordentligt hårt. Ingen är immun mot det ondas framfart utan där är vi alla offer.

Det onda sprider sig som en löpeld. Svek, egoism och kärlekslöshet gör oss arga och frustrerade det leder inte sällan till bitterhet, hat och kärlekslöshet. Detta hela blir en nedåtgående spiral som är svår att stoppa. Om jag konfronteras efter att ha handlat kärlekslöst så är det så lätt att skylla på det som skapade min ilska och bitterhet. Jag kanske säger: ”Men det var ju han som började!” eller ”Det var ju du som svek mig!” Vi ser inte bara i relationer mellan människor, utan också mellan familjer, samhällsgrupper, folkgrupper och länder.

Vem bär då skulden för det som inträffar i en konflikt som uppstår? Jag vill börja med att ta död på talesättet: ”Det är aldrig ens fel när två träter” för det är inte sant. Det kan bli en konflikt trots att ena parten inte gjort fel. För att ta ett enkelt exempel så är det inte ovanligt att en förälder kommer i konflikt med sina barn. En kärleksfull förälder som älskar sina barn högt kan få sitt barn emot sig när hon/han tillrättavisar sitt barn eller sätter gränser. Att tillrättavisa och sätta gränser är i sig inte fel, men det kan skapa konflikter.

Det också viktigt att komma ihåg att vi alla har ansvar för våra handlingar. Vi är inga offer för omständigheterna i livet, på det sättet att vi inte kan agera annorlunda, utan vi kan välja hur vi ska agera utifrån omständigheterna. Vi har ett val. Jag måste inte slå tillbaka. Jag måste inte bete mig kärlekslöst för att jag blivit kärlekslöst behandlad. Att skylla på omständigheterna för mina handlingar gör mig till ett offer för omständigheterna och jag gör det för att slippa ansvaret. Men vår fria vilja ger oss ett ansvar för våra handlingar. Om jag skyller mitt handlande på omständigheter, så kommer svek, hån, kärlekslöshet och slag att leva vidare i mig.

Gud vill befria dig från det ondas konsekvenser i dig. Han håller med dig om att du har behandlats illa och att det är fel. Han ser ditt lidande och lider med dig i kärlek. Han förstår din ilska och han hatar det onda som drabbade dig. Men han vill inte att det onda ska gro i dig så att det föder ondska i dig. Den som behandlar dig illa har ansvar för det och det du ger vidare har du ansvar för. Var och en ansvarar för sina handlingar, så du har inget ansvar för andras handlande, utan bara för hur du är och vad du gör mot andra. Bli inte ett offer för omständigheter, utan välj försoning och förlåtelse. Försoning är det som för oss samman. Förlåtelse är det som befriar oss och gör att det onda du drabbats av inte föder ondska i dig. Gud vill att du ska välja att förlåta så som han förlåtit dig.

(Ef 4:32) Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, förlåtelse, skuld, synd, fri vilja, lidande, ondska, krig, konflikter, relationer, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Att hitta hem

2011-02-06T18:50:00.003+01:00

I mitt liv har jag kommit underfund med att det här med att vända om inte är en engångsföreteelse. Jag blir älskad av Gud och där har jag egentligen allt jag behöver, men jag faller, snubblar och famlar. För mig handlar det mycket om att jag famlar bort mig i den här världen. Jag äts upp av stress och prestationskrav och fyller min tid med onödigt skräp som egentligen inte betyder ett dugg. Jag går på den här världens lögn om att inte duga som jag är – inte en gång utan många gånger. Det här tar mitt fokus från Gud till – mig själv… Det finns inget gott i att inspektera sin egen navel (det man hittar där ska slängas ;)). Navelluddsletande är en form av högmod. Att tro att min prestation (var den än är) är fullkomligt oumbärlig är högmod.

När vi är fulla av de värderingar som viskas av den här världen – du är vad du presterar – kan vi knappt förstå att det finns ett radikalt annat sätt att se på oss, som dessutom är sant! Vi är inte vad vi har presterat, vi är inte vad vi tjänar, vi är inte vad vi äter, vi är inte vår ekologiskt odlade mat eller vår sopsortering! Detta säger absolut inget om vårt verkliga värde. Vårt verkliga värde finns i Guds ögon – Han som skapade oss och Han som dog för att vi ska få vara fria att vara de som vi skapades till att vara. Vi är älskade av den allsmäktige Guden! Du är älskad av Gud!

Det hela slutar på samma sätt. Jag blir tröttare och tröttare. Jag kämpar hårt i min egen kraft. Dagarna går ihop, allt blir ett enda stort virrvarr. Jag har stängt Gud ute. Jag faller. Jag ropar på Gud och fortsätter att falla. Men jag landar inte hårt. Jag landar i en famn, där jag är älskad och trygg. Jag fylls av frid och av vissheten om att det kommer att ordna sig. Jag var aldrig övergiven! Jag övergav Gud för ett tag, men Han övergav aldrig mig! Med den vissheten fylls jag med ny kraft och till och med nyfikenhet på vad morgondagen har att erbjuda. All ära till Gud!

(Ps 103:10-13) Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss. Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.

Om du känner dig långt borta från Gud eller kanske tyngd av skuld så får du gärna be med mig! Herre! Tack för att du sände din enfödde son, Jesus, för att dö i mitt ställe. Jag bekänner min synd och tar emot dig i mitt liv. Tack för att jag är förlåten! Amen.

(Rom 8:15) Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!"

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om omvändelse, förlåtelse, synd, värde, musik, Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom, kärlek, försoning

Varför sker inga mirakler idag?

2011-01-31T22:12:00.002+01:00

Om bara Gud skulle göra ett under så skulle jag tro på att han finns och kan göra under. Så har jag själv tänk en gång, men hur skulle du reagera om du fick se ett under? Skulle du tro det? Jag tänkte följa upp den händelse som fått stor uppmärksamhet på YouTube, nämligen när lovsångsledaren från Alabama reste sig upp från sin rullstol.

Delia Knox blev förlamad i benen efter att ha blivit påkörd av en rattfyllerist när hon var 25 år. Hon var satt i rullstol i 22 år, men så plötsligt hände det. Under en gudstjänst och under en förbön så får hon tillbaka känseln i benen och hon reser sig upp och börjar gå!

Händelsen fick stor uppmärksamhet och inte bara i kristna kretsar. Men vad hände sen? Blev hon sämre? Nej, idag går hon helt normalt. Mirakler är inte bara något som skedde för flera tusen år sen, utan det sker i vår tid. Gud är verksam och i allra högsta grad verklig.

Här kan du se ett nyhetsklipp om hennes historia:

Om du fortfarande inte är riktigt övertygad om att hon kan gå själv eller om du vill se hennes och andras glädje över att hon kan gå, så kan du titta på detta klipp. Vilken glädje! Tack Gud för dina under!

(Mark 16:15) Han sade till dem: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen… Dessa tecken skall följa dem som tror… de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om under, mirakel, helande, glädje, Delia Knox, bibeln, Gud, Jesus, religion, kristendom, YouTube

Varför drabbas kristna av lidande?

2011-01-24T21:47:00.002+01:00

Världen är fylld av lidande. Det är ondska, naturkatastrofer och olyckor. Kristna verkar drabbas av detta lika mycket som andra. Hur kommer det sig att det är så, om nu Gud finns? Varför räddar han inte dem? Funkar det inte att be Gud om hjälp? Jag tänkte ge min syn på detta med räddning.

För det första så är det viktigt att komma ihåg att det inte innebär en gräddfil i livet att vara kristen. Det är inget som gör livet lättare, utan många gånger faktiskt svårare. Det är inte ett liv fritt från lidande och här är det bara att ta Jesus som exempel. Hans liv var fyllt med lidande, minst sagt. Men varför måste det vara så?

Att följa det goda eller kärleken innebär att jag ibland måste ta på mig lidande. Tänk dig att en vän till dig blir utfryst och baktalad på ditt jobb. Om du i det läget ställer dig på din väns sida, så riskerar du att också bli utfryst och baktalad. Om du då flyr rädslan att bli ensam genom att inte ställa dig på din väns sida är inte kärlek. Kärlek är att följa det goda trots att det innebär lidande.

(Matt 16:24) Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.

Men varför räddar då inte Gud kristna från olyckor, jordbävningar och döden? Varför räddar han inte dem som ropar efter honom? Frågan är, vad innebär det att bli räddad? Är det att inte dö en fysisk död? Eller är det att inte dö en andlig död? Den fysiska döden innebär att kroppen skiljs från själen/anden. Den andliga döden innebär att vi skiljs från allt som är gott. Med andra ord så innebär det att vara helt skiljd från Gud. Ur vårt mänskliga perspektiv så är det så lätt att bara se till det fysiska livet, men om den verkliga faran egentligen är den andliga döden, så kan man se på händelserna ur ett annat perspektiv. För Gud är det ingen tvekan om vilken död som är den värsta. Han har gjort allt för att vi ska slippa den andliga döden.

Många ropar efter Gud i kriser och i lidandet. Jag har själv gjort det. Ropet på hjälp är en kapitulation och blir en inkörsport för Gud att nå oss. Kärlek är det som lindrar i lidandet och vi har lättare att uppskatta den. Kriser skakar om oss, men de gör att vi får ett annat perspektiv på livet och vad som är viktigt. Kärlek, gemenskap och vänskap blir mycket viktigare.

Nu säger jag inte att lidande är gott i sig eller att Gud är den som startar jordbävningar. Men Gud använder lidandet för att nå oss med sin kärlek. Jag tror också att om ingen hade valt bort Gud och Gud hade haft all makt över jorden, så hade paradiset bestått och då hade vi inte behövt oroa oss för någon jordbävning. Gud vill inget hellre än att vi ska slippa lidande och det är därför han förberett en plats för oss alla i hans rike.

(Ps 50:15) Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig.

Gud svarar på ditt rop på hjälp. Han kanske inte räddar dig på det sätt du tror, men han kommer med sin arm och drar dig upp från mörkret. Han kommer med sin kärlek. Han är kärlek och han vill inget hellre än att rädda dig från det som leder till döden. Han dog i ditt ställe, för att han älskar dig så.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om lidande, död, räddning, kärlek, bön, korset, kristendom, Gud, Jesus, naturkatastrofer, katastrofer, Haiti, bibeln, religion, hjälp

Ska man vara rädd för Gud?

2011-01-09T22:12:00.004+01:00

Bibeln talar om att vi ska frukta Gud, men är det då så att Gud försöker få oss att älska honom genom att vi ska vara rädd för honom? Hur ska jag kunna älska någon som jag är rädd för? Det kan tyckas att det finns en motsägelse i detta men det finns en förklaring.

Gud håller inte en pistol mot oss och säger ”Älska mig! Annars…”. Kärlek kan aldrig påtvingas. Det är alltså omöjligt att få kärlek genom hot. Jag skulle kanske om jag gjorde så kunna framtvinga handlingar, men drivkraften skulle vara rädsla och inte kärlek hos den som jag hotar. Men vad menas då med att frukta Gud eller Gudsfruktan?

Att frukta Gud handlar inte om rädsla, skräck eller ångest. Gud vill inte att vi ska gå omkring och vara rädda för honom. Vilken god och kärleksfull förälder skulle vilja att sina barn var rädda en. Nej, en rädsla för Gud leder bara till lagbundna handlingar utan kärlek och det är inte Guds vilja.

(Filem 14) det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja.

Att frukta Gud handlar om respekt för Gud. Att i ödmjukhet se Guds storhet. Vi talar nu inte om vem som helst. Vi talar om Gud och han har en enorm makt. Han skapade universum och allt i den med sin makt. Han är mäktigare än alla naturlagar tillsammans. Han uppväckte Jesus från döden med sin makt. Han är ofantligt mäktig! Att inse Guds enorma makt, är att frukta Gud.

(Pred 12:13) Frukta Gud och håll hans bud.

Att ha en respekt för polisen och lagen är bra. Men vi ska inte behöva vara rädda för varken polisen eller rättvisan. Gudsfruktan handlar alltså inte om att vi ska styras av rädsla över Guds domar. Det är till och med så att det är ett hinder för kärleken. Men Gud kom med en lösning. Han sände Jesus för att lida straffet i vårt ställe. Jesus tog domen på sig för att befria oss från rädslan.

(Heb 2:14) Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.

Gud står med öppna armar och är inte ute efter att döma oss. Det är först när rädslan för Gud falnar som vi kan ta emot Gud och förstå vem han är. Genom Jesus död får inte längre rädslan någon makt över oss, om vi tror på att Jesus betalt skulden. Tror jag inte på att skulden är betald så kommer jag fortfarande agera som om den inte var betald.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Så Gud vill att vi ska inse vilken makt han har, men han vill också att vi ska förstå hur högt älskade vi är.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om räddning, rättvisa, dom, död, kärlek, fri vilja, frihet, förlåtelse, försoning, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Jag älskar dig!

2010-12-30T17:02:00.002+01:00

Du kanske känner dig ensam och övergiven. Att livet känns tungt och hårt. Men det finns ett hopp i mörkret, hur mörkt det än ser ut. Det finns en Gud som älskar dig mer än du kan förstå. Det spelar ingen roll vad du gjort eller vad andra gjort mot dig. Du är älskad ändå! Hur smutsig, skrynklig eller sliten en 1000 lapp än är, så är den fortfarande värd 1000 kronor. Ditt värde ligger inte i vad andra tycker om dig eller vad du tycker om dig själv. Du är otroligt värdefull i Guds ögon och det kan ingenting ändra på.

Lita på att Gud inte är ute efter att sätta dit dig, utan han vill visa dig hur värdefull du är och hur mycket han älskar dig. Många känner inte Gud och har en fel bild av vem han är, men den bild av Gud som Jesus ger är en älskande Gud. En Gud som bara vill dig väl. En Gud som säger till dig "Jag älskar dig!".

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om film, Gud, kärlek, liknelse, värde, älskad, bibeln, religion, Jesus, kristendom

Varför tar inte Gud bort ondskan om han nu är Gud?

2010-12-14T23:50:00.007+01:00

Varför förintar Gud inte bara ondskan istället för att låta Jesus dö på ett kors? Skulle det inte bara vara lättare att knäppa med fingrarna och ta bort all ondska i världen? Det som är underbart är att Gud har en lösning...

Gud skapade en fri människa, med egna tankar, meningar och vilja. Att det onda fått makt här på jorden är vi alla delaktiga i. Vi har alla fallit och tjänat oss själva istället för kärleken. Vi har alla följt vår egen väg istället för kärlekens väg.

Gud gör aldrig intrång på vår fria vilja, för genom tvång kan vi inte välja kärlek. Kärlek kan bara väljas av egen vilja. För att jag vill ge av mig själv till andra. Gud vill att vi ska förstå att vi behöver honom och inte egoism. Han vill oss alla så otroligt väl, men vi litar inte på honom. Han sträcker ut sina armar, men hur ofta vänder vi inte honom ryggen?

Vi bär alla på en skuld. Frågan är, var gör vi med den? En ser bort från den. En annan försöker rentvå sig själv. En tredje späker sig. En fjärde tycker att det var rätt åt den drabbade. En femte döljer den. En sjätte skyller ifrån sig. En sjunde drabbas av självförakt. En åttonde lider av ångest. En nionde vill ta sitt liv…

Det som bryter det ondas framfart är förlåtelsen. Det är genom förlåtelsen som relationer kan helas igen. Förlåtelsen bryter ner år av strider och bitterhet och upprättar brustna relationer.

Jesus är nåd! Jesus är vägen till Gud. Förlåtelse är vägen till Gud! Ingen kommer till Fadern utom genom förlåtelsen.

(Joh 14:6) Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom."

Varför var det då nödvändigt för Jesus att dö? Jo, därför att Gud är rättvis och kärleksfull. Rättvisan skipades när Jesus tog konsekvensen av vår synd och kärleken till oss visas genom att Jesus tog konsekvensen av vår synd. Synden är det som står i vägen för en relation med Gud. Genom det Jesus gjorde kan vi få en upprättad relation med Gud! Vi kan komma med vår skuld till Jesus och få förlåtelse. Han befriar oss från alla de bördor som skulden innebär. Det är genom denna nåd som vi lär känna den enorma kärlek som Gud har till oss. Det är genom Jesus som vi lär känna Fadern.

Jesus besegrar det onda genom förlåtelsen. Det som bryter det ondas framfart är Jesus. Det är genom Jesus som relationen kan helas igen. Jesus bryter ner år av strider och bitterhet och upprättar brustna relationer. Det är genom förlåtelsen som Gud tar bort ondskan.

(Matt 6:12) Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Tack Jesus för att kom ned till oss som ett barn och tog min skuld på dig!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om korset, Jesus, förlåtelse, nåd, ondska, fri vilja, Gud, Fadern, religion, kristendom, bibeln, jul

Visa dig Gud!

2010-11-26T21:59:00.008+01:00

Om nu Gud finns, kan han inte visa sig fysiskt då, så att man kan tro på honom? Det är en vanlig fråga, som jag också själv har ställt. För hur lätt skulle det inte vara för Gud att visa sig med all sin makt och säga ”Jag är Gud”? En del av svaret ligger i vem Gud är.

Ord eller bokstäver i sig har ingen mening. Bokstäverna på skärmen skulle man kunna analysera genom att titta på pixlarna och de fysikaliska skeendena som ligger bakom bokstäverna, men någon mening eller något uppsåt skulle man inte hitta. Mening eller information är ingen fysikalisk storhet utan är icke-fysisk till sin natur. Det går inte att se information i det fysiska utan de fysiska bokstäverna som du nu läser måste du tolka för att kunna uppfatta den osynliga information som jag vill förmedla. Bokstäverna eller pixlarna på skärmen är alltså bara bärare av den mening som jag vill ge. Det skulle vara fel att säga att bokstäverna på skärmen är min mening, eftersom mitt uppsåt inte går att finna i det fysiska. Däremot förmedlar bokstäverna min mening. Här är en viktig skillnad. Eftersom meningen eller informationen är osynlig i sig så behövs det fysiska för att förmedla den. Ett osynligt ord (meningen) behöver alltså en kropp för att uttryckas och göras synlig.

Vad har nu detta med frågan att göra? Jo, min poäng är att visa att människans inre jag, våra tankar, vår mening och den vi är, kan inte ses i det fysiska. Vi kan bara se fysikaliska skeenden som inte säger någonting om någon mening eller vem jag är och på samma sätt är det med Gud. Vi finner inte vem Gud är i det fysiska. Men…

(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.

(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss

Vem är då Gud? Jo, Gud är ande och osynlig för oss (Joh 4:23). Han är kärlek och godheten själv. Han är meningens ursprung. Han är Ordet med stort O. Guds osynliga ord (mening eller uppsåt), kärlek och godhet gjordes synlig för oss genom att han tog en människas gestalt. Vi kan se Gud genom det Jesus gjorde. På samma sätt uttrycker jag min mening med min kropp.

(Joh 1:18) Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Gud visar sig genom Jesus kärlekshandlingar och genom hans offrande död. Han visar sig genom bibeln och de kärleksfulla ord som är riktade till dig. Gud är kärlek och älskar dig! Tror du det?

Ord tolkas alltid. Precis som min mening eller mitt uppsåt tolkas av dig. Om du inte skulle tro på mig när jag berättade för dig om mig, så skulle du aldrig se den jag är. Så är det också med Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, tro, bevis, mening, jesus, religion, bibeln, Gud, gudsbevis, ord, ordet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Finns det en mening?

2010-11-17T20:33:00.005+01:00

Att vi människor kan ha en mening med vårt handlande tror jag att de allra flesta skulle hålla med om. Men finns det en större mening utanför oss själva? Jag tänkte peka på det som faktiskt talar för att det finns en högre mening.

Vad är då mening? Vi människor kan exempelvis ha en mening med att vi skapar bilar. Bilen har en funktion eller ett syfte, som är produkten av människans mening eller syfte. Med andra ord så är bilen en produkt eller skapelse, skapad utifrån en mening. Så här långt tror jag de flesta skulle hålla med.

Men hur är det med jorden? Har jorden, den planet vi bor på, en mening? Här går meningarna isär. Jag tror att jorden skapats för ett syfte, nämligen för att vi ska kunna leva här. Andra menar att jorden är en effekt av slump och tillfälligheter. Jorden fyller trots allt en funktion för oss. Den ger förutsättningar för att vi ska kunna leva, så på så sätt skulle man kunna säga att jorden har en mening för oss. Men frågan är om jorden är en produkt av någon med en mening, som bilen är, eller om det inte finns någon mening alls med jordens existens. Bilen anses ha det, men jorden menar många inte har det.

Men hur är det egentligen med bilen? Har den en mening egentligen? Svaret på frågan är faktiskt inte så självklar som man skulle kunna tro och jag tänkte förklara varför. Om det bara är det fysiska som existerar och allt detta endast styrs av naturlagar så styrs allt det fysiska av naturlagar som i sig själv inte har någon mening. Alla fysiska skeenden har då i grunden ingen mening alls. De bara sker för att naturlagarna styr skeendena. Detta är det argument som används mot meningen med jorden.

Men om det är så här, så innebär det att det som sker i våra hjärnor också styrs av dessa skeenden utan mening, eftersom det i grunden inte finns någon mening i hjärnaktiviteten. Om då vårt medvetande eller våra upplevelser endast är en effekt att de fysiska skeendena i hjärnan, så blir vår upplevelse av att vi har en mening med det vi gör, bara en illusion. Vi bara tror att det existerar en mening med det vi gör, men i själva verket är det naturliga processer som styr oss helt. Bilen blir då bara en konsekvens av fysisk orsak och verkan, styrd av naturlagar, utan någon mening alls. Alltså finns det ingen mening med bilen.

Hur kan naturlagar skapa upplevelse av mening? Eller snarare, hur kan något utan mening skapa mening? Bara det att vi upplever att det existerar meningslöshet eller att något inte har någon mening, pekar faktiskt på att det existerar en mening som till sin natur inte är fysisk. På samma sätt bevisar existensen av lögn, att det existerar sanning. C.S. Lewis beskrev det så här:

”Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening skulle vi aldrig komma på tanken att den var meningslös. Likaså: om det inte funnes något ljus i världsalltet och alltså inga varelser med ögon skulle vi aldrig ha vetat om mörkret . ”Mörker” skulle vara ett meningslöst ord.”

Jag tror att vår förmåga att uppleva mening och vår förmåga att ha en mening, kommer från någon med en mening. Jag tror att mening kommer ur mening. Gud är meningens källa. Det finns en mening med vår existens. Du är inte en produkt av tillfälligheter och slump, utan du skapades med ett syfte. Du är otroligt värdefull i din skapares ögon. Han skapade dig så att du kan ha en egen mening och själv skapa med din mening. Du är värdefull, meningsfull och högt älskad. I alla fall om du frågar din skapare.

(Ps 139:13) Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mening, skapelsen, universums skapelse, vetenskap, kärlek, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion, bil
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Endast i Jesus!

2010-11-07T21:44:00.005+01:00

Det är i relationen med Jesus som han berör mig. När han visar sin enorma kärlek, berörs jag till tårar. Hans kärlek blir en frid och glädje i mig. Han stillar min rädsla och mina strävanden att prestera och vara duktig. Han ger mig trygghet och han ger det jag behöver, när jag behöver det. Hans sanningar ger ett hopp för det goda och en tröst när livet ser mörkt ut. Jesus är en källa och en kraft i mig, som inget annat kan ge.

Adam Young eller Owl City spelade in en version av In Christ Alone som han publicerade på sin blogg. Han skriver där:

I’m twenty four years old, yet something about this song makes me bawl like a baby. The way the melodies and lyrics swirl together is so poignant and beautiful. If I were to count on one hand, the number of songs that have ever deeply moved me, this one would take the cake. Last night I probably spent more time actually crying at the piano than I did recording it. Such are the secret confessions of a shy boy from Minnesota.

En bra låt och en härlig version som fångar vad det innebär att stå i Jesus kärlek.

In Christ alone, my hope is found
He is my light, my strength, my song
This cornerstone, this solid ground
Firm through the fiercest drought and storm
What heights of love, what depths of peace
When fears are stilled, when strivings cease
My comforter, my all-in-all
Here in the love of Christ I stand

There in the ground His body lay
Light of the world by darkness slain
Then bursting forth in glorious day
Up from the grave He rose again!
And as He stands in victory
Sin’s curse has lost its grip on me
For I am His and He is mine
Bought with the precious blood of Christ

No guilt in life, no fear in death
This is the power of Christ in me
From life’s first cry to final breath
Jesus commands my destiny
No power of hell, no scheme of man
Can ever pluck me from His hand
Till He returns or calls me home
Here in the power of Christ I’ll stand

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om relation, musik, video, kärlek, In Christ Alone, Owl City, Adam Young, Jesus, Gud, bibeln, religion, kristendom

Hur är ett liv med Gud?

2010-11-01T23:19:00.003+01:00

Vad är det för mening att vara kristen? Vem vill ha en massa regler att följa? Är inte livets alla regler, måsten och krav nog? Att kristendomen inte alltid ser så tilltalande ut kan jag faktiskt förstå, för jag har själv tyckt så. Men något hände…

Jag har sedan jag var liten trott att Gud finns, men en gång sa min mamma till mig: ”Lägg ditt liv i Guds händer”. Min första tanke var: ”Jag vill inte det. Gud kommer bara att vilja att jag ska bli präst och jag kan inte tänka mig något tråkigare”. Jag såg då livet som kristen som ett tråkigt liv. Nu förstår jag hur fel jag hade.

Det är så lätt att tro att Gud bara ser till våra fel och misstag. Att han ständigt suckar över våra svagheter och att hans röst är vårt dåliga samvete. Men Gud är en kärleksfull Gud, som inte vill något hellre än att vi ska vara och umgås med honom. Det är så lätt att tro att jag måste sluta med det ena eller det andra innan jag kan vara kristen, men Gud ser det inte så. Han säger till dig: ”Kom till mig! Kom som du är! Jag struntar i vad du har gjort eller vem du har blivit. Kom bara!”

Det finns inget vi kan göra för att Gud ska se på oss annorlunda. Gud är en Gud full av nåd och kärlek. Där du ser misslyckande och felsteg, ser Gud nåd. Han är inte ute efter att sätta dit dig eller tvinga dig till sig, utan han vill att du ska vilja vara med honom, som är alltigenom god och som är kärlek.

Det kan lätt bli så att jag dras till det som inte är bra för mig. Att det lockar in mig på en väg som leder fel. Det kan ibland vara som att försöka undvika att äta en smarrig bakelse. Bakelsen ser otroligt god ut, men eftersom jag vet att den inte är bra för mig så undviker jag den. Jag kämpar emot min egen vilja. Jag vill ju äta den, men vet att jag inte borde. Det är just så som många ser på kristendomen eller på det kristna livet. Att det handlar om att gå emot sin vilja och kämpa emot det som är gott i livet. Det var precis så jag såg på det kristna livet när min mamma frågade mig om jag inte ville lägga mitt liv i Guds händer.

Men, Gud vill inte att vi ska gå emot vår vilja. Han skapade oss fria. Han vill inte binda oss i en massa måsten och krav, utan han vill befria oss från dem. Hur går det då ihop? Vill Gud att vi ska göra det som inte är bra för oss? Nej, absolut inte. Han älskar oss och vill inte att vi ska råka illa ut. Det han gör är att han säger: ”Kom till mig! Jag ska ge dig vila och frid. Kom till mig.”

(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.

Gud vill att vi ska vilja vara med honom. Han vill inte tvinga sig på någon. Kärlek kan inte tvingas på någon. Kärlek måste tas emot och vara fritt vald. När jag umgås med Gud, så förändras jag. Det som tidigare såg ut som en bakelse ser nu ut som en hög med skit. Jag vill inte ha det längre. Det finns ingen lockelse i ”bakelsen” längre, för Gud har öppnat mina ögon och genomskådat ”bakelsen”, genom att hans ande förvandlar mitt hjärta. Gud förändrar oss inifrån och ut. Det handlar inte om att jag ska förändra mig, utan att låta Guds ande förändra mig. Att ta emot Gud förändrar liv och det är inte ett liv med religiös späkelse, utan ett liv i relation med en levande och kärleksfull Gud!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kristendom, kärlek, nåd, förlåtelse, bibeln, religion, Gud, Jesus, krav, måsten, fri vilja, bakelse

Vilken kärlek!

2010-10-21T21:35:00.004+02:00

Livet är kort. Det är så lätt att jaga efter lycka men att missa det som är värdefullt i livet. Livet slukar oss med alla måsten, krav, och jakten efter det perfekta livet. Först när jag förlorar det jag har, inser jag värdet av det. Livet vänder så fort. Kanske har du förlorat en vän, eller fastnat i ett missbruk. Kanske ser ditt liv hopplöst ut eller känner du dig övergiven och ensam. Men i allt kaos och all hopplöshet, så finns det ett hopp. Det finns en Gud.

Gud hatar det onda som sker och drabbas oss. Han vill inget hellre än att vi skall sträcka oss till honom så att han kan hjälpa oss. Han ser med sorg på det lidande som drabbar dig, oavsett vad det är som har orsakat det. Han vill bara hjälpa dig. Han vill ge dig frid i kaoset. Han vill ge dig hopp i hopplösheten och kärlek när du känner dig övergiven och föraktad. Han vill lösa dig från ditt missbruk eller din ekonomiska kris. Han vill befria dig från all din skuld och det som tynger dig. Han vill hela det som är brutet och upprätta det som är nedrivet. Han vill ge till dig det som är viktigt i livet. Kärlek, ömhet, frid, glädje, hopp, förlåtelse och gemenskap. Han vill ge av sig till dig för att han älskar dig.

Amazing grace how sweet the sound
That saved a wretch like me
I once was lost, but now I'm found
Was blind, but now I see

'Twas grace that taught my heart to fear
And grace my fears relieved
How precious did that grace appear
The hour I first believed

My chains are gone, I've been set free
My God, my Savior has ransomed me
And like a flood His mercy reigns
Unending love, amazing grace

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, nåd, förlåtelse, ensamhet, lidande, Amazing grace, förunderlig nåd, Gud, Jesus, kristendom, religion, bibeln

Räcker Guds kärlek?

2010-10-11T21:19:00.002+02:00

Älskar Gud verkligen alla? Finns det ingen gräns för hans kärlek? Kanske är det så att du är tyngd av skuld för något du gjort? Kanske är du föraktad för dina misstag? Men det finns ett hopp. Det finns en Gud som älskar dig!

Det är många som tror att himmelriket är en belöning för lång och trogen tjänst här på jorden. Att tron på Guds existens eller att leva fromt är biljetten till himmelriket, men så är det inte. Himmelriket är inget ingen belöning, utan en gåva från Gud. En gåva som Gud gjort möjlig när han tog på sig din skuld. Han gjorde inte det för att du förtjänar det eller för att du har en god moral. Han gjorde det för att han älskar dig så otroligt mycket, trots alla dina snedsteg i livet. Det finns inget som du gör som kan få honom att älska dig mindre. Hans kärlek tar aldrig slut.

(Rom 5:6) Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig - kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Han offrade sig trots vår bortvändhet från honom och alla svek vi gjort. Guds kärlek är större än all den smuts vi samlat på oss. Han sträcker ut sina armar till dig och vill inget hellre än att du sträcker dig mot honom. Han vill ge av sig till dig. Han vill ge dig av sin kärlek. Kärleken är ingen belöning för att du varit moralisk eller gjort goda handlingar. Den är ingen belöning för att vågskålen tippar mot det goda. Det är ingen belöning för att du tror på honom eller för att du gör det han vill att du skall göra. Det finns ingenting du kan göra för att han skall älska dig mer. Du är älskad! Älskad av din skapare. Han som gav dig livet. Inte heller det är en belöning, för vem har förtjänat det?

Gud är en Gud som ger av sig och av det han har. Han är liv och ger liv. Han är kärlek och ger kärlek. Han är god och vill dela med sig av allt sitt goda. Han äger ett rike som han vill dela med sig av. Han är förlåtande och vill ge sin förlåtelse. Inget av detta har vi förtjänat. Allt vi kan göra är att i ödmjukhet ta emot det Gud har att ge och säga tack.

(Ef 2:4) Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus - av nåd är ni frälsta - och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Tack Gud för alla dina gåvor!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, förlåtelse, skuld, Guds rike, gåva, Gud, Jesus, kristendom, religion, bibeln
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är det logiskt att tro på en skapare?

2010-09-25T23:25:00.003+02:00

Varför existerar jag? Varför existerar universum och liv? Det är frågor som säkert alla har ställt sig någon gång, men finns det anledning att tro att det finns en skapare av allting?

Journalisten Lee Strobel började sin resa, att söka efter sanningen, som ateist. Nu är han kristen. En vanlig uppfattning är att man måste lägga sitt sunda förnuft på hyllan eller sluta tänka kritiskt om man vill vara kristen, men så är det verkligen inte. Sanningen finner man inte utan ödmjukhet, sunt förnuft och kritiskt tänkande.

(Joh 14:6) Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet.

När jag var yngre kunde jag ibland vara rädd för att titta på vetenskapliga program. Jag var rädd att vetenskapen skulle omkullkasta min världsbild. Men om världsbilden är falsk, varför skulle jag då vilja tro på den? Vem vill tro på en lögn? Nu följer jag intresserat vetenskapliga upptäckter och jag är inte längre rädd. Jag har fått uppleva att bibeln håller på många plan och så också inom vetenskapen. Aldrig tidigare har vetenskapen pekat så mycket mot en skapare som den gör idag.

Är det då inte lätt att plocka fram Gud när man finner saker i vetenskapen som man nu inte kan förklara? Att täppa till kunskapsluckan med Gud? Kanske är det så att svaret är Gud. Kanske finns det en mening med att vi existerar. Om det finns en mening med vår existens så kan inte vetenskapen finna den, eftersom den till sin natur inte söker efter en mening. Jag skriver mer om detta i inlägget Har livet en mening?.

I filmen The Case for a Creator tar Lee Strobel tar upp de vetenskapliga upptäckter som pekar mot en skapare. Filmen behandlar livets och universums födelse. Handlar dessa händelser bara om tur eller finns det en mening och tanke bakom? Filmen belyser också den otroligt komplicerade cellen och DNA-molekylen med sin information. Se den 60 min långa filmen här.

Om du inte vill se hela filmen i sin helhet, så kan du välja att titta på enskilda delar här:

Del 1: Introduktion – Lee Strobels syn på vetenskapen som ateist
Del 2: Introduktion – Stanley Millers experiment och Lee Strobels sökande efter sanningen
Del 3: Livets födelse
Del 4: Darwin och den kambriska explosionen
Del 5: Universums födelse
Del 6: Universums finjustering för liv och multiverse hypotesen
Del 7: Jorden - en privilegierad planet
Del 8: Cellen - Den biologiska maskinen och oreducerbar komplexitet
Del 9: DNA, genetisk information och informationens födelse
Del 10: Är det logiskt att tro på en skapare?

(Ps 19:2) Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord.

Det finns en tanke med att du finns!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, universums skapelse, evolution, Big bang, film, gudsbevis, skapelsen, bibeln, Gud, Jesus, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Att lära känna Gud

2010-09-20T23:36:00.005+02:00

Vem är Gud? Hur är han? Finns han? Vilken Gud är sann? Frågorna om Gud och hans person är många. Men, hur lär man känna Gud?

Många människor kan känna till dig. De kan veta ditt namn, hur du ser ut, vad du arbetar med eller vem du brukar umgås med och så vidare. Men känner de dig? Vet de vad du funderar på, vad som gör dig ledsen eller vad du gillar att äta till frukost? Det är en sak att känna till dig som person på en intellektuell nivå, men det är en helt annan sak att känna dig personligen. Många kanske tror sig veta vem du är, men de kanske har en helt felaktig bild av dig och vem du är. Att vara känd är inte det samma som att ha nära vänner. Freddie Mercury sa så här i en intervju, strax innan han dog.

”Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den ensammaste människan på jorden. Detta är den mest smärtsamma typen av ensamhet. Min framgång har gjort mig till idol i den här världen och gett mig miljontals pund i pengar, men samtidigt har den hindrat mig från att uppleva det enda som vi alla egentligen behöver: en kärleksfull och stabil relation.”

Jag tror Freddie har helt rätt här. Vi behöver alla en kärleksfull och stabil relation. Det spelar ingen roll hur många som känner till mig eller hur mycket pengar jag äger, för det som är viktigast i livet går inte att köpa. Ingen kan köpa en kärleksfull relation.

Att lära känna en person och bli vän för livet, handlar om att umgås och spendera tid med personen. Att lyssna och lära sig att förstå hur han eller hon tänker. Innan jag gifte mig med Helle så hade vi en lång period när vi lärde känna varandra. Vi umgicks mycket och visst kunde relationen gnissla, men det är en del i att lära känna varandra. Det kan ta tid innan man förstår sig på varandra.

Gud längtar efter en relation med dig, för han älskar dig. När du försöker få reda på mer om Gud, så finns det en risk att du fastnar på den intellektuella nivån. Gud blir någon man pratar om i stället för någon man pratar med. Men, Gud vill inte bara att du skall veta vem han är eller om han existerar. Han vill inte bara att du skall veta att du är älskad, utan han vill att du skall känna dig älskad och att du skall uppleva hans kärlek till dig. Han vill inte bara att du skall känna till förlåtelsen, utan han vill att du skall känna dig förlåten. Gud vill beröra dig och ha en nära relation med dig, för att han älskar dig så otroligt mycket. Han vill ge av sig till dig, men han vill också att du skall ge av dig till honom. Han vill att du talar med honom om det du tänker på och allt det som tynger dig. Han längtar efter att du skall släppa in honom i ditt liv och att du skall lära känna honom på insidan. Han vill ha en relation med dig där han kan visa vem han verkligen är.

Läs detta viktiga brev till dig från Gud och lär känna honom.

(Ps 34:9) Se och smaka Herrens godhet

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om relation, relationer, Gud, kärlek, gemenskap, Jesus, kristendom, bibeln, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Helar Gud idag?

2010-09-08T22:21:00.004+02:00

Var det bara när Jesus levde på jorden eller under gamla testamentets tid som Gud gjorde under? Kan det ske idag? Varför hör man i så fall aldrig talas om mirakler?

Gud är densamma i dag som när Jesus vandrade på jorden. Han sover aldrig utan är en hjälpande och helande Gud. Grekiskans ord för ”jag räddar” betyder nämligen också ”jag helar”. Gud bryr sig inte bara om vår andliga människa, utan han bryr sig om hela människan. Gud kan hela idag och han gör det också.

(Jes 46:4) Ännu när ni blir gamla är jag densamme, ännu när ni grånat skall jag bära på er. Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och rädda er.

Delia Knox blev förlamad i sina ben efter en bilolycka juldagen 1987. Hon är pastor tillsammans med sin man Levy Knox i en församling i Mobile Alabama och är en populär sångare. Under en förbön börjar hon känna sina ben igen och hon reser sig från sin rullstol och börjar gå!

Här kan du se det underbara klippet när hon ställer sig upp för första gången på 22 år! Vilken glädje! Äran till Gud!

(Mark 16:15) Han sade till dem: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen… Dessa tecken skall följa dem som tror… de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om helande, under, bön, bönesvar, mirakel, Jesus, Gud, Delia Knox, kristendom, religion, bibeln

Är det kärleksfullt med rättvisa?

2010-08-29T13:57:00.004+02:00

Rättvisan kan ibland drabba oss hårt. Den sätter människor i fängelser och skuldsätter människor. Den skapar lidande hos de som drabbas av den, men betyder det att rättvisan är ond?

Vad rättvisa är har förmodligen alla någon sorts aning om. Redan som barn får vi lära oss att godis, läsk och annat värdefullt skall delas rättvist. Varför har vi då rättvisan? Jo, rättvisan existerar på grund av vår egoism eller vår kärlekslöshet. I en värld eller i ett land där kärlekslöshet råder, måste vi därför ha lagar. Rättvisan värnar om dem som drabbas av kärlekslöshet och den visar på rätt och fel eller på gott och ont.

För att ta ett konkret exempel, så tänk dig att du är en förälder till en dotter och en son, som du älskar mycket. De betyder oerhört mycket i ditt liv och du vill inte att något ont skall drabba dem. Det är lördag och du har köpt en stor påse godis och läsk åt barnen. Båda barnen blir mycket glada över vad du kommer med. Du säger åt din son, eftersom han är äldre, att dela upp godiset mellan dem. Du märker då att din son myglar till sig extra mycket godis genom att stoppa en hel hand full i fickan. Din dotter märker inte detta och får en betydligt mindre hög med godis än vad hon skulle ha fått. Du blir arg på din son och säger: ”Tycker du att det är rätt att ta godis från din syster? Ta ut godiset ur fickan och dela upp det emellan er”.

I en sådan här situation måste alltså rättvisan råda. Du blir arg för att du märker att din son utnyttjar uppdraget att dela upp godiset. Han använder sin makt över godiset till att få så mycket godis som möjligt, utan att det skulle upptäckas. Detta gör han på sin systers bekostnad. Ilskan har sin grund i din kärlek till dottern. När sonen drabbas av din ilska leder det till ett lidande för honom. Han kanske känner sig frånstött, men det beror ju i grunden på hans egen kärlekslöshet. Domen, som i detta fall är tillsägelsen och hur han skall göra med godiset, är en konsekvens av rättvisan. Rättvisan finns alltså till för att ingen skall utnyttja eller roffa åt sig på någon annans bekostnad eller med andra ord så har den sin grund i kärlek.

Gud handlar på samma sätt mot oss. Han kom med rättvisan och lagen genom Moses, för att skydda andra mot mina onda handlingar och för att skydda mig mot andras onda gärningar. Han älskar ju oss alla och vill inte att någon skall bli trampad på. Guds domar kan verka kärlekslösa, men de är en konsekvens av människans kärlekslöshet, precis som den arga tillsägelsen mot sonen som tog godiset. På samma sätt är det med en brottsling som drabbas av domen. Han känner inte kärleken som rättvisan har sin grund i, eftersom rättvisan slår mot honom.

I stora drag kan man säga att gamla testamentet tar upp om rättvisan genom lagen och nya testamentet tar upp om kärleken i form av förlåtelse. Det är på grund av detta som Gud i gamla testamentet kan uppfattas som kärlekslös. Men återigen, det är ju för att Gud älskar oss som rättvisan och lagen kom. Likt en förälder som uppfostrar sina barn att göra det goda, uppfostrar Gud oss med lagen och rättvisan. Det glada budskapet i nya testamentet är att Jesus tog domen eller straffet för våra brott! Gud är alltså inte ute efter att döma någon, utan efter att rädda oss alla!

(Joh 5:45) Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose [lagen], han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, kärlek, dom, lidande, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, Gamla testamentet, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Existerar en andlig dimension?

2010-08-20T21:46:00.003+02:00

Är medvetandet en konsekvens av de processer som sker i hjärnan, eller kan medvetandet leva vidare utan en hjärna? Finns det ett liv efter detta? Frågorna kring döden är många, men finns det tecken på ett liv efter detta?

Många har upplevt nära-döden-upplevelser och de talar för att det finns något bortom döden. En andlig verklighet eller en andlig dimension. Att det finns något mer än det vi kan uppfatta här på jorden. Som exempel så finns det flera fall där människor, som varit blinda sedan födseln, plötsligt under en nära döden upplevelse kan se och uppleva vad som händer dem. Deras beskrivningar har sedan visat sig stämma med vad som faktiskt hände. Hur är det möjligt?

Ett fall av nära döden upplevelse är särskilt intressant. Sångaren Pam Reynolds råkade ut för ett artärbråck långt in i hjärnan. För att kunna operera henne var man tvungen att sänka kroppstemperaturen till mellan 10 och 15 grader. Hjärtat stannades, hjärnan tömdes på blod och Pam var kliniskt död i en timma. Under operationen fanns ingen mätbar neurologisk aktivitet i hjärnan överhuvudtaget.

Pams upplevelser under denna period är anmärkningsvärda. Hon upplever Gud och känner en överväldigande kärlek. Här kan du se ett utdrag från BBC:s dokumentär ”The Day I Died” som handlar om just Pam Reynolds och hennes upplevelser.

Här kan du se hela dokumentären:
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6

Gud älskar oss och vill omfamna oss alla! Han lever och är verklig. Han är ingen fantasi, utan mer verklig, mäktig och härlig än vad vi någonsin kan föreställa oss.

(Upp 1:17) När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ndu, död, liv, medvetande, nära döden upplevelse, Gud, bibeln, kristendom, kärlek

Hjälp mig Gud!

2010-08-10T22:40:00.007+02:00

En vän till mig visade idag en tidning från AA (anonyma alkoholister). I just detta nummer var det skrivet något som ungefär löd så här:
"Vet du hur du hittar närmaste vägen till AA?
- Nej
- Du tar vägen rakt mot helvetet och gör sedan en U-sväng."

Jag fann den här dansvideon när jag snurrade runt bland bloggar och blev rörd till tårar. Livet fylls lätt av bekymmer och kantas av sorger och besvikelser. Mitt i eländet ropar Jesus: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila." (Matt 11:28) Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." (Joh 7:37) Jesus vill att vi mitt i livets alla bekymmer ska göra en U-sväng, vända om. Han vill ge oss vila och bära våra bekymmer! Han vill hjälpa dig för han har länge längtat efter dig.

Den där U-svängen är inte svår att göra. Det handlar om att säga: Hjälp mig Gud! U-svängen handlar om att ta emot den gåva som Jesus gav dig när han dog på korset. Där valde han att ta bort din skuld, din synd, din skam, din brutenhet och dina misslyckanden. Han tog din död för att du skulle få det han förtjänar - evigt liv! Det är ett lätt byte som räcker rätt upp i himlen!!!

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om omvändelse, nåd, film, frälsning, kärlek, Jesus, Gud, bibeln, religion, kristendom, hjälp

Är det bara att säga förlåt?

2010-07-30T14:02:00.005+02:00

Är det bara att säga förlåt, så är allt bra igen. Kommer inte de som gjort grova brott för lindrigt undan genom att bara säga förlåt? Dessa frågor är viktiga och berör kristendomens kärna så därför vill jag min syn på detta med förlåtelse.

Till att börja med så är det viktigt att komma ihåg att Gud förlåter allt. Det finns inte någon synd som vi gör som Gud inte kan förlåta. Paulus (som då hette Saul) är ett exempel på detta från bibeln. Han förföljde de kristna aktivt (Apg 8:3) och tyckte det var bra att Stefanos dödades för sin tro (Apg 8:1). Trots allt detta så fick han nåd av Gud och skriver:

(Ef 1:7) I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser - så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.

Så ingen synd, inget brott och inget mord är för stort för Gud att förlåta. Är det då bara att säga förlåt, så är allt bra igen? Här är det viktigt att reda ut vad som läggs i orden “säga förlåt”. Om det menas att Gud endast vill att vi skall säga ordet förlåt, så är svaret på frågan nej. Det spelar ingen roll om jag säger förlåt, utan att mena det jag säger. Tänk dig att du vill att någon skall säga förlåt till dig och du får ett argt “förlåt då” tillbaka. Personen ångrar sig då inte. Han eller hon kanske rent av tyckte att det var rätt åt dig, men säger förlåt bara för att vinna på det eller slippa undan den trassliga situationen. Det är inte ordet förlåt som i sig är poängen, utan inställningen till det jag gjort.

Gud ser mitt inre och mina tankar, så det är omöjligt att lura eller manipulera Gud. Om jag tror att det går att lura Gud, så lurar jag bara mig själv. Gud ser vad som ligger bakom ordet förlåt. Han ser om det är en konsekvens av min ånger och förtvivlan över det jag gjort, eller om det är ett sätt att vinna på det eller ett slippa undan. Gud vill inte bara ha munnens förlåt, utan han vill ha hjärtats förlåt. Om jag säger förlåt utan att hjärtat är med, så är orden inget värt för Gud. Gud ser inte till det yttre, utan till det inre och det är detta som Jesus vill visa med denna liknelse.

(Luk 18:10) "Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.

Fötlåtet måste alltså föregås av en ånger. Att vända om från att ha tyckt att det jag gjorde var rätt, till att erkänna och inse att det var fel. Det handlar om att lägga ner sin stolthet och i ödmjukhet inse att jag var inne på fel väg. Det handlar om en omvändelse. Att släppa taget om sin stolthet och säga förlåt är aldrig lätt, men det är en befrielse att göra det.

(Matt 4:17) Från den tiden började Jesus förkunna: "Omvänd er. Himmelriket är nära."

Synda gör vi alla (Läs gärna mer om vad synd är här) och det kan vara svårt att veta vad jag skall göra av min ånger. Kanske vill ingen höra mitt förlåt, men vi kan alltid vända oss till Gud. Gud kommer inte med dom, utan med förlåtelse. Han vill att vi skall vända oss till honom med vår ånger så att vi kan ha gemenskap med honom och räddas. För han vill döma det onda men rädda dig!

(1 Thess 5:9) Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus,

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om omvändelse, förlåtelse, försoning, räddning, Gud, kärlek, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är det omoraliskt att Jesus dog för våra synder?

2010-07-20T22:38:00.005+02:00

Är det inte omoraliskt att Jesus dog för människors synder? Tar inte Jesus i så fall bort vårt ansvar? Man kan få förlåtelse för allt, men borde det inte vara mer moraliskt att stå för det man gjort i stället för att lägga skulden eller synden på Jesus? Dessa tankar är inte ovanliga, men det ligger ett missförstånd i resonemanget som jag skulle vilja reda ut.

Vi människor är ansvariga för våra handlingar. Gud har skapat oss med en fri vilja och ett ansvar. Även som kristen har jag alltså ett ansvar för mina handlingar. Jesus tog aldrig bort vårt ansvar när han dog för oss och det är heller inte så att jag som kristen lägger över ansvaret på Jesus för min skuld. Jag kan alltså inte säga att det är Jesus eller Guds fel att jag för fel. Jesus sa heller aldrig att han var syndig eller hade syndat. Med andra ord så är jag ansvarig för skuldens uppkomst.

Det Jesus däremot gjorde var att ta på sig syndens konsekvens. Han betalade av all vår skuld och skipade på så sätt rättvisan. Syndens konsekvens är lidande och Jesus tog den totala konsekvensen som bortvändheten mot Gud (kärleken) innebär. Med andra ord så tog han på sig helvetesstraffet för alla människors räkning. Varför gjorde han då detta? Jo, han gjorde det i kärlek, för att du och jag skulle slippa. Ingen behöver lida helvetet, eftersom straffet (konsekvensen) redan är utagerat. Det Gud vill är att försonas med oss människor. Han är inte ute efter att straffa någon.

Kan jag då få förlåtelse för allt? Ja, så är det. Det finns ingen synd som är för stor för att förlåtas. Att be om förlåtelse handlar också om att ta ansvar för sina handlingar. Det är att ångra det jag gjort och säga förlåt. Hade jag inte känt något ansvar för synden, så hade förlåtet inte varit mer än bara ord, för vem skulle kunna känna ånger och ärligt säga förlåt för något jag inte känner ansvar för?

(2 Kor 5:19) Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.

Gud har tagit ansvar för synden eller skulden och förlåtelsen erbjuds till alla. Jag väljer själv och ansvarar för om jag vill ta emot förlåtelsen eller inte. Förlåtelsen är en oförtjänt gåva, given i kärlek och som bara kan tas emot i tro.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, fri vilja, förlåtelse, jesus, kristendom, skuld, synd, bibeln, Gud, kärlek, moral, omoral
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är Jesus enda vägen till Gud?

2010-07-11T23:55:00.005+02:00

Är det inte arrogant och intolerant mot andra religioner och livsåskådningar att påstå att Jesus är enda vägen till Gud? Borde inte kristendomen vara mer ödmjuk? Detta är inte en ovanlig tanke och jag tänkte ge min syn på saken.

Jesus gjorde många stora anspråk när han levde på jorden och en av dem är när han säger ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). En sak som är viktig att komma ihåg i sammanhanget är att sanningen är snäv och exkluderande. Det finns exempelvis bara ett svar på 2 + 3. Alla andra svar är fel. Sanningen är alltså i sig exkluderande, orubblig och skiljer sanning från det som inte är sant. Om nu Jesus inte bara talar sanning utan också är sanning så är det också att förvänta att Jesus, om han nu är det han säger, är exkluderande och orubblig.

Har då alla andra fel? Nej, alla andra har inte fel i allt och ingen har rätt i allt. Vi kan alla se olika sanningar om tillvaron, men sanningen eller vad som är sant påverkas inte av vad vi tror om den. Oavsett om vi tror att jorden är platt eller inte, så påverkar vår tro inte sanningen om jordens form. Sanningen är alltså inte relativ. Den bara är. Vi kan tro olika om sanningen, men sanningen i sig står fast.

Om Jesus talade sanning, så är han enda vägen till Gud. Är det då inte arrogant att tro att alla andra har fel om detta? Nej, för om det är sant så är det inte mer arrogant än att säga att jorden är rund. Människans tro om vad som är sant påverkas av våra upplevelser i livet. Vi har alla haft olika erfarenheter i livet och utifrån detta bygger vi vår tro. Alla människor tror att just deras tro är sann, annars hade vi inte haft den tro som vi har. Hade jag trott att min tro inte är sann, så hade jag bytt tro, för vem vill tro på en lögn. Alla tror alltså att just deras tro är sann och detta är i sig inte arrogant. Ödmjukhet är en nyckel till att finna sanningen.

(Ef 2:8) Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Ingen kristen kan vara stolt eller upphöja sig själv på grund av sin tro. Tron och räddningen är en oförtjänt gåva given av Gud i kärlek som ingen kan ta åt sig äran för. Den kan endast tas emot i ödmjukhet. Visst kan vi kristna högmodigt föra fram tron, men Gud ger aldrig tron som en belöning, så stoltheten har vi inte täckning för.

Vägen till Gud är den försoning som Jesus gjorde möjlig. För att en brusten relation skall bli upprättad så måste försoning ske. Gud sträcker ut sin hand till oss i försoning genom det Jesus gjorde för oss alla. Gud vill ge oss sanning, evigt liv och vägen till livet. Om det är sant så är det sant för alla och den bästa gåvan vi kan ta emot.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, liv, sanning, väg, religion, Gud, bibeln, livsåsskådning
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Kan man vara god utan Gud?

2010-07-03T18:18:00.010+02:00

Måste man tro på Gud för att vara god? Om inte så behövs väl inte någon Gud? Detta är frågor som inte sällan kommer och det är inte konstigt, men jag menar att det är omöjligt med någon godhet utan Gud och jag tänkte förklara hur jag menar.

Jag vill börja med att man inte behöver tro på Guds existens för att kunna vara kärleksfull. Att handla i kärlek är alltså inget som kristna har patent på eller äger ensamrätten till, utan oavsett gudstro så kan vi alla visa varandra kärlek. Jag känner många som inte tror på Guds existens men som visar stor kärlek. Men i sammanhanget så är det viktigt att komma ihåg vem Gud är. Att ta bort Gud ur bilden får nämligen konsekvenser.

(1 Joh 4:8) Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Gud är kärlek. Han är inte bara kärleksfull, utan han är kärlekens och godhetens väsen. Om detta är sant, så är det sant oavsett om jag tror på det eller inte. Vem kan då vara god utan Gud?

Det är viktigt att hålla isär att vara något och förmedla något. Vi människor är inte kärlek, men vi kan förmedla det eller drivas av det. Vi är inte godhet i sig, utan vi kan visa godhet och låta det styra våra handlingar. Att kärleken ligger utanför oss själva tyder också allt strävande efter kärlek på. Jag skriver mer om detta i inlägget Kommer kärleken inifrån eller uppifrån?.

Så visst går det att drivas av kärleken (eller Gud) utan att tro på Guds existens, men det goda är Gud. Kärleken är Guds kraft och den påverkar oss alla även om vi kanske inte tror på Guds existens. Den som inte tror på Guds existens kan alltså tro på kärleken och genom tron drivas av den och Gud gläder sig över det. Tron är därför en nyckel till att vara kärleksfull även om jag inte tror på Guds existens. Genom tron kan vi drivas av kärlek (eller Gud). Gud är det godas och kärlekens källa. En källa som vi inte kan vara goda utan.

En annan syn på saken är att om det bara är det fysiska som existerar så blir vår upplevelse av kärlek endast en konsekvens av reaktioner och substanser i hjärnan. Att kärlek i grunden skulle vara något mer än så blir då en illusion. Vi tror bara att kärlek är något rätt och gott. Men om det bara är naturlagar som styr reaktioner i hjärnan, kan då molekyler reagera rätt eller fel? Nej, de bara gör det som naturlagarna styr dem till att göra. Vi upplever bara konsekvenserna. Moral, etik och kärlek kan därför bara existera i vår upplevelse och om upplevelsen är en illusion så kan vi heller inte vara goda i verklig mening.

Kärlek är inte endast substanser eller reaktioner i hjärnan, utan något andligt och verkligt. Kärlek är något som tas emot i tro, något vi kan drivas av, något gott, något som står utanför oss själva och som vi är beroende av. Gud är kärlek!

(Mark 10:18) Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, tro, vetenskap, Jesus, bibeln, kristendom, religion, god, godhet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Störst av allt är kärleken.

2010-06-22T16:21:00.003+02:00

Vår nya prins Daniels tal till Viktoria avslutades med just de orden att kärleken är störst av allt. Bröllop är en fest i kärlekens tecken och ett tecken på kärlekens seger, men var kommer Gud in i bilden om kärleken är störst?

Ett bröllop är inte sällan förenat med starka känslor. Jag själv kan uppleva en enorm glädje och blir berörd av den kärlek som brudparet har till varandra. Man gläds över kärlekens seger. Jag ser detta som ett tecken på Guds närvaro. Gud är kärlek och att beröras av kärleken och glädjas över den är att beröras och glädjas över Gud, trots att jag kanske inte tror på Guds existens eller vet vem han är. Gud berör oss alltså mycket mer än vad vi kan föreställa oss. Han påverkar oss alla. Gud har sådan stor omsorg om oss att det för honom inte är viktigt med vilka medel han når oss med sin kärlek. Det viktigaste för honom är inte hur han når oss utan att han når oss.

(1 Kor 13:13) Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Att ingå ett äktenskap är att ingå ett förbund med varandra. Det handlar om en överlåtelse till varandra i kärlek. Det handlar om att allt mitt blir ditt. Mina tillgångar och resurser får du tillgång till. Jag skall beskydda dig och älska så länge jag lever. Vi två är så sammansvetsade så att vi är ett. Att lova trohet är att lova att inget skall få stå i vägen för den kärlek som vi har till varandra.

(Matt 19:5) De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt."

Vad är det då som för människor tillsammans? Jo, det är kärleken och eftersom Gud är kärlek så är det Gud som förenar oss människor. Det är Gud som fogar människor samman. Ingen får skilja ett par från den kärlek de har till varandra och ingen av parterna får heller skilja sig från den kärlek de har till sin make/maka, för Gud vill att de skall älska varandra och vara ett. Om kärleken bryts är de inte längre ett.

Kärleken övervinner alla snedsteg, all bitterhet och all strid. I försoningen tynar allt det bort som skiljer människor åt. I försoningen kan kärleken gro vidare. Kärleken är något som måste värnas och vårdas. Det är en skatt att vara rädd om, för den kan så lätt tappas bort i strid och stolthet.

Gud vill ingå ett förbund med dig. Han vill att du skall bli ett med honom i kärlek. Han förbereder en stor fest för dig. En fest i kärlekens tecken. En fest över kärlekens seger över det onda. Gud står med öppna armar och bjuder in dig. Han vill ge av sig till dig och leva med dig i hans rike. Han vill bli ett med dig och överlåta sig själv till dig. Han vill att du i kärlek säger ditt ”ja” till honom.

(Upp 19:7) Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar."

Göran

Läs gärna mer i inläggen Vad är ett blodsförbund? och Ett viktigt meddelande till dig från Gud!

Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, förbund, kärlek, Gud, himmelriket, bröllop, Victoria, kronprinsessan Victoria, Daniel, kristendom, bibeln, Jesus, religion Bild: FreeDigitalPhotos.net

Sträva inte…

2010-06-15T17:04:00.003+02:00

Sträva inte efter att bli älskad, utan efter att älska.
Sträva inte efter att få, utan efter att ge.
Sträva inte efter att bli tjänad, utan efter att tjäna andra.
Sträva inte efter rikedom i det materiella, utan efter att ge kärlekens rikedom till andra.

Sträva inte efter berömmelse, utan efter att ge beröm.
Sträva inte efter att visa hur duktig du är, utan efter att visa andra deras bra egenskaper.
Sträva inte efter att upphöja dig själv, utan hjälp dem som ligger.
Sträva inte efter att vara duktig inför Gud, utan lita på hans förlåtelse.

Sträva inte efter att alltid vara lycklig, utan gråt med dem som gråter.
Sträva inte efter att alltid ha roligt, utan finns för den som är i desperationen.
Sträva inte efter att undvika lidande, utan lid med de som lider.
Sträva inte efter att undvika hån, utan ta på dig hånet för kärlekens skull.

Sträva inte efter stolthet, utan efter ödmjukhet.
Sträva inte efter att alltid ha rätt, utan sök sanningen.
Sträva inte efter att löna ont med ont, utan ge igen med kärlek.
Sträva inte efter att vinna en strid, utan efter att förlåta.

Sträva inte efter att klara av allt detta på egen hand, utan sök Gud och låt honom göra jobbet i dig.

(1 Thess 5:15) Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.

(Matt 6:33) Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mjukhet, sakärlek, lidande, förlåtelse, stolthet, ödnning, älskad, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, dikt Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är meningen med livet att ha roligt?

2010-06-13T15:58:00.003+02:00

Ett vanligt svar på meningen med livet är att det är att ha roligt. Att vilja ha roligt är inte fel, men det finns ett problem med att ha denna mening som drivkraft.

Det är en vanlig uppfattning att det skulle vara tråkigt att vara kristen. Att Gud bara vill sätta gränser för oss människor och göra livet tråkigt för oss. Jag har själv tänk så. Min mamma sa till mig en gång ”Lägg ditt liv i Guds händer och be honom om att leda dig.” Jag ville inte det, för jag trodde bara Gud ville att jag skulle bli präst och det var nog det tråkigaste jobb jag kunde tänka mig. Nej, jag ville ha roligt. Vem vill följa Gud när man kan ha roligt?

Att sträva efter att ha roligt innebär att jag också lätt flyr det som är tråkigt. Men det finns ett problem med detta, för ibland är det så att det är det som är tråkigt och som innebär lidande som är det rätta. Ta medlidande som ett exempel. Att lida med någon som farit illa eller är plågad av ångest är inget för den som söker efter att ha roligt, men medlidandet är en handling i kärlek och det är gott. Gud vill att vi skall lyssna på varandra och dela våra bördor just för att det är att följa kärleken.

(Gal 6:2) Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Att ständigt fly det som är tråkigt, gör att livet lätt i grunden bara handlar om hur jag själv mår. Livet blir då centrerat runt mig själv och hur jag känner. Så kan det även bli om jag som kristen tror att Gud hela tiden vill att jag skall må bra jämt, men att vara kristen innebär ingen räkmacka i livet. Det är inte ett må bra recept. Att följa kärleken innebär att ibland ta på sig lidande som jag hade kunnat fly ifrån. Att ta på sig lidandet det innebär att lida med någon, att hjälpa någon, att tjäna andra eller med andra ord att ledas av kärleken. Jesus själv blev uppspikad på ett kors. Han flydde aldrig lidandet trotts att han inte ville lida. I Getsemane, innan han tillfångatas, så ber han:

(Matt 26:42) Sedan gick han bort och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske."

Jesus flydde aldrig lidandet utan följde kärleken. Han led för att rädda oss och han gjorde det i kärlek. På samma sätt vill inte Gud att vi skall fly lidandet eller det som är tråkigt.

(Luk 14:27) Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge.

Är det då så att Gud inte vill att vi skall ha roligt? Nej, så är det verkligen inte. Gud vill ge av sig till oss. Han vill att vi skall ha roligt och vara glada. Det är därför han vill visa oss den kärleken han har till oss. Han skapade oss till att ha en relation med honom som är kärlekens, fridens och glädjens Gud. Här på jorden finns det onda kvar, eftersom vi människor ger det onda makten, men Gud vill förinta det onda. Han vill ge oss en glädje och frihet vi aldrig tidigare upplevt. Han vill ge oss ett himmelrike.

(Upp 21:4) och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, lidande, väg, korset, mening, livets mening, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, roligt, tråkigt Bild: FreeDigitalPhotos.net

Vad skulle Jesus ha gjort?

2010-06-07T00:09:00.003+02:00

En fråga som man lätt kan ställa sig i olika situationer är vad Jesus skulle ha gjort. Hur skulle Jesus handlat om han levde i Sverige idag? Men det finns en fälla som är lätt att hamna i med dessa frågor.

När det gäller att följa Jesus, så är det lätt att fråga honom vad han vill att jag skall göra. Jag kanske säger till Gud: ”Säg vad du vill att jag skall göra så gör jag det”. Jag har själv, för att ta ett exempel, frågat Gud vad han vill att jag skall skriva för inlägg. Visst, det är inte fel att fråga Gud, men jag har känt att Gud istället frågar mig: ”Hur vill du ge vidare det jag har gett dig?”. Det är så lätt att tro att Gud kommer med en massa krav på oss som vi måste leva upp till. Att Gud hela tiden vill att jag skall göra något annat än det jag gör. Att han ständigt är besviken över det jag gör. Det är lätt att tro att jag måste bli missionär, präst eller pastor för att Gud skall tycka att jag gör något bra, men jag har förstått att så är det inte.

Jag skall förklara vad jag menar genom att ta ett exempel. Om en vän jag älskar ramlar och skadar sig, så hoppas jag att jag skulle rusa fram för att hjälpa och trösta. Jag hoppas att jag skulle visa medlidande med vännen. Jag skulle inte vilja att jag i det läget frågar mig: ”Vad skulle Jesus ha gjort?”. Bara att ställa den frågan skulle visa på min brist på kärlek till vännen. Frågan skulle visa att jag mer bryr mig om hur jag ser ut inför Gud, än om kärleken till min vän. Men sanningen är att Gud vill att vi skall drivas av kärleken och godheten, eller med andra ord drivas av Gud. Jag tror att många av de gånger som vi följer Jesus gör vi det utan att ens tänka på det. Det sker instinktivt, eftersom vi gör det i kärlek. De gånger däremot som vi försöker att vara duktiga inför Gud så missar vi helt målet.

Att följa Jesus handlar inte om att fråga sig var Jesus hade gjort, utan att följa den ande, som är av Gud, Guds helige ande. Det handlar inte om att lista ut vad som är gott, utan om att följa hjärtat. Gud vill att vi skall förstå det goda, men han vill också att vi skall ha det i oss och låta det driva oss. Poängen var inte att vi skulle få en massa direktiv eller lagar att följa, utan han gav oss en ande.

(Jer 31:33) Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Att följa Jesus handlar om att drivas av Guds kraft, den helige anden. Tänk dig att vi människor är som kugghjul. Gud är det stora drivande kugghjulet som skall driva alla de andra kuggarna. Ingen annan kugge har kraft i sig själv, utan all kraft kommer från den stora kuggen, Gud. Gud ger av sig och lägger det i våra hjärtan, så att vi skall kunna göra hans gärningar.

(Rom 5:5) ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden.

Vad skulle då Jesus ha gjort i situationen med den skadade vännen eller om han levde i Sverige idag? Svaret är att han skulle ha drivits av kärlek. Han skulle ha älskat och visat medlidande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om den helige Anden, kärlek, medlidande, Jesus, väg, Gud, religion, bibeln, kristendom
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Det nya förbundet – Ett bra byte!

2010-05-31T23:47:00.004+02:00

Gud skapade människan till att ha en gemenskap med honom. En gemenskap med honom som är alltigenom god och är kärlek. Det var också därför som Gud velat ingå ett förbund med människan. (Läs gärna mer här om vad ett blodsförbund innebär). Hans motiv är inte egoistiska utan det är hans kärlek till oss som drivit honom till att vilja ingå ett förbund med människan.

(1 Joh 4:9) Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Vi har inte på något sätt gjort oss förtjänta av en gemenskap med Gud eller av Guds kärlek. Hur ofta har vi inte vänt kärleken ryggen genom att tjäna oss själva i egoism före att tjäna andra i kärlek? Trots detta älskar Gud oss så otroligt mycket och vill ge av sig till oss. Ett tecken på att man hade ingått ett förbund var att man bytte mantlar med varandra. Symboliken var att man ger det man är eller det man står för till varandra.

(Jes 61:10) Min glädje har jag i Herren, jag jublar över min Gud, ty han har klätt mig i segerns dräkt och skrudat mig i rättfärdighetens mantel,

Gud är rättfärdig, vilket betyder att han aldrig gör fel. Det han vill är att ge oss av sin rättfärdighet. Gud är kärlek och han vill ge oss av sin kärlek. Gud är sanningen och han vill uppenbara sanningen för oss. Gud är ande och han vill ge oss av sin helige ande. Gud är god och han vill visa sin godhet för oss. Gud är en givande Gud! Det är sån som han är. Han vill ge av sitt och sig själv till oss. Detta är de kläder, den mantel han vill sätta på oss. Vad är då människans del i det nya förbundet, för i ett förbund så sker ju ett utbyte. Ett förbund handlar om att ge och få. Vad är det vi skall ge Gud? Vilka kläder skall vi ge honom?

(Jes 1:18) Låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?

Det vi ger i det nya förbundet är våra smutsiga kläder. Röd eller purpurröd är i bibeln syndens färg. Den mantel vi ger är vår synd och Jesus var den som fick bära dem.

(Mark 15:17) De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom.

Jesus bar vår mantel. Han bar vår synd och gjorde det i kärlek för att vi skulle kunna få del av de kläder som Gud vill ge till oss. Han vill klä oss med hans rättfärdighet.

(2 Kor 5:21) Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

Genom tron att Jesus tagit på sig din synd, så ser Gud inte längre din synd, utan han ser dig som rättfärdig! Han ser inte dina fel, utan ser dig som fläckfri. Innebär det då att du inte syndar längre? Nej, men ditt brott, din synd tog Jesus på sig. Du är friköpt från skuld. Gud har gett dig rättfärdighetens mantel! Det är en oförtjänt gåva given i kärlek, för att han vill ge av sig till dig och för att han vill ha gemenskap med dig. För Gud är du hans älskade barn.

(Gal 4:4) Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, Jesus, Gud, korset, kärlek, religion, relation, gemenskap, kristendom, bibeln

Vad är ett blodsförbund?

2010-05-22T12:06:00.003+02:00

Bibeln talar mycket om förbund (ca 250 gånger i Bibel 2000). Vi i västvärlden har förlorat mycket av förståelsen av vad ett blodsförbund är, men de som levde på bibelns tid var väl medvetna om vad det innebar.

Ett blodsförbund generellt var något som kunde ingås mellan två folk eller stammar. Det var ett sätt att skapa fred, men också ett sätt att stärka sin position gentemot andra folk. Innebörden i att ingå ett blodsförbund var att de fick tillgång till varandras styrkor. Ena folket kanske var duktiga krigare, medan det andra folket kanske hade en god ekonomi. Det som gällde i ett förbund var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett, jag kommer att beskydda dig med livet som insats och det gäller hela livet. Ett förbund är en överlåtelse, där man ger sig åt varandra, men också att man drar nytta av den andra partens överlåtelse. Man får del av varandras fördelar.

Att ingå ett förbund tog man inte lätt på, för ingen ville ingå ett livslångt förbund med någon som man inte kunde lita på. Så innan ett förbund kunde ingås var man därför tvungen att förhandla med varandra. Hövdingen eller ledaren för folken träffades och samtalade om det som stod i vägen för att ingå ett förbund. Man ifrågasatte motiven, men också förmågan att hålla förbundet och eventuella hinder eller olösta konflikter. Som ett tecken på att förbundet var ett faktum skar man sina händer eller armar så att blodet rann och man blandade blodet. Detta var en symbolhandling att de nu var ett. Eventuella ärr blev också en påminnelse om förbundet. Dessa blodförbund var den starkaste formen av förbund som inte fick brytas. Den som bröt förbundet straffades med döden.

Alltsedan människan bröt med Gud i syndafallet, har Guds plan varit att återförenas med människan. Gemenskapen bröts, men Gud vill ha en återupprättad gemenskap. Därför vill också Gud ingå ett blodsförbund med människan och lova oss alla sina välsignelser. Gud börjar med att sluta förbund med en enda människa, Abraham, för att sedan övergå i ett förbund med ett folk, Israel. Men Guds plan var inte att sluta med detta.

Det finns ett stort problem som står i vägen för en relation med Gud och det är synden. (Läs gärna inlägget Vad är synd?). Gud kan inte ha med synd att göra och vi människor syndar. Därför sände Gud sin son, en representant, en hövding, en ledare som kan föra vår talan inför Gud och som är värdig att ha gemenskap med Gud.

(Rom 8:3) Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.

Eftersom Jesus tog på sig vår synd och skuld, kan vi ha gemenskap med Gud! Detta är det nya förbundet. Den som vill ha gemenskap med Gud kan trots synden hänvisa till Jesus och erkänna det han gjorde på korset och ta del av alla Guds välsignelser. Detta är det glada budskapet! Gud säger då: ”Jag älskar dig! Allt mitt är ditt. Mina tillgångar är dina tillgångar. Din strid är min strid och jag skall beskydda dig. Vi är ett!” Detta är stora ord från en stor Gud, världens skapare. Vad kan vara större än att ingå ett förbund med Gud?

(Ef 2:12) kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, försoning, synd, Gud, blodsförbund, Jesus, kärlek, religion, bibel, kristendom
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Kom hem!!!

2010-05-15T12:10:00.008+02:00

Bli berörd av Guds längtan i detta videoklipp. Gud vill att vi skall komma hem till honom. Bort från det som bara förstör och förgör och hem till hans beskyddande armar. Det är på riktigt! Det är inte bara fina ord eller en vacker filosofi. Det är en verklig Gud som vill rädda oss från en verklig fara och att vi skall vända oss till honom och komma hem! Det gäller liv eller död! Han är kärlek och älskar dig mer än du anar.

(Upp 22:17) Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det skall säga: "Kom!" Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, video, relation, vittnesbörd, Gud, Jesus, religion, kristendom, bibeln, älskad

Så älskar Gud världen!

2010-05-11T12:31:00.005+02:00

Gud älskar oss människor otroligt mycket. Mycket mer än vi någonsin kan ana. Han har en sådan omsorg över oss att han gör vad som helst, bara vi närmar oss Honom. För Gud är det inte viktigt på vilket sätt det sker, bara att det sker. Vi är alla syndare och är därför redan dömda, eftersom det ligger en dom över allt ont. Men Gud vill dra oss till sig och är villig att ge alla nåd. Gud sträcker i kärlek ut sina armar till oss samtidigt som vi lever i synd. Jesus kärlek för oss är så stor, även när vi syndar, att han därför tog på sig det straff som vi egentligen förtjänar.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

När Jesus dog för oss, så menas det inte att han dog den fysiska döden i vårt ställe. Vi kommer ju alla att dö förr eller senare. Han plågades visserligen fysiskt med tortyr, med det är många som utsatts för sådan behandling både före och efter hans död. De dessa människor däremot inte upplevt är den ofantliga ångest som inträffar, när det sista lilla hoppet försvinner, då Gud som är allt det goda vänder ryggen. Denna totala hopplöshet och fasa upplever inte människan här på jorden, eftersom Gud här ständigt håller ut sina armar åt oss. Men Jesus fick uppleva denna totala ångest och i ren desperation ropar Han: ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46 och Mark 15:34). I detta ögonblick var han övergiven av Gud och totalt skiljd ifrån honom. I Bibeln talas det om två sorters död. Dels den fysiska döden, som är den död vi alla måste gå igenom. Men sedan finns det den eviga döden eller den andra döden.

(Upp 2:11) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

När det talas om att Jesus dog för dig, så innebär det att han tog på sig ditt straff och dog den andliga döden. Jesus led alltså i helvetet i ditt ställe! Han fick inte bara smaka lite av den andliga döden utan han fick svälja döden för alla människor. Du behöver därför inte komma till helvetet. Detta är redan fixat! Priset för dina synder är redan betalda. Gud vill inte döma dig, han vill rädda dig. Jesus har redan suttit i fängelse för dina brott. Så mycket älskar Jesus dig att han tar detta enorma straff, att känna helvetets alla plågor, bara för att han vill att du skall slippa detta. Så betydelsefull är du i hans ögon. Här visar verkligen Jesus sin kärlek till dig. Jesus vill vara din vän och han vill att du skall vara med honom i hans rike. Han har berett en plats för dig där. Allt är redan färdigt och fullbordat. Nu gäller det alltså bara för dig att lita på detta, så att du kan ta del av denna fantastiska kärlekshandling. Det ända du i hjärtat behöver säga är: ”Tack Jesus för att du led döden i mitt ställe!” Tro på att Gud älskar dig så att du inte går miste om hans enorma kärlek. Detta är det glada budskapet!

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När Jesus uppstod, så uppstod han alltså inte bara från den fysiska döden utan även från den andliga döden. Döden kunde inte hålla greppet om Jesus, eftersom det ingick i Guds plan.

(Apg 2:24) Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.

Jesus lever! Döden är besegrad!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, jesus, förlåtelse, försoning, död, kärlek, religion, kristendom, bibeln, liv
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Förlåtelse - vägen till frihet

2010-04-29T19:00:00.005+02:00

Jag har i dagarna haft samtal med människor om att förlåta. En sak har blivit väldigt tydlig. Den människa som har blivit skadad och sårad är den som bär på skuld och skam över det inträffade. Det borde vara tvärtom - att det är den som skadar som får stå med skam. Ett exempel på detta är den mobbade tioåringen. Det borde vara mobbaren som känner skuld och skam, men istället är det den mobbade. Någonstans inom den som blir mobbad finns ett sår som skriker - jag är föraktad, tydligen inte värd att älskas. Skammen leder till att man sluter det inom sig. Problemet är att man blir inte fri ifrån det. Det ligger där och gnager och tär. Det hindrar människan från att lita på andra, från gemenskap. När vi slutar att lita på våra medmänniskor och när vi slutar att riskera att bli sårade igen så gör vi oss onåbara för kärlek. Muren växer och människan blir allt mer ensam.

Hur bryter man den här onda spiralen? Hur blir man fri från den skam som kommer av att ha blivit sårad? Kan man någonsin lita på andra människor igen?

Förlåtelse kanske känns omodernt i vårt samhälle där vi kan utestänga människor från vår vänskapskrets på facebook eller strunta i att svara i telefonen eftersom vi har nummerpresentatörer. Men saken är att det finns inget mer effektivt i våra relationer än kärlek och förlåtelse. Att förlåta är att riva muren. Att förlåta är att sluta dölja sig bakom skydd och masker. Att förlåta är att återigen våga möta det som gör ont, för att bli fri ifrån det, för att avväpna det.

Att förlåta är både en process och ett viljebeslut. Att förlåta är aldrig detsamma som att tycka att handlingen var okey eller acceptera den. Förlåtelse kan börja med att inse att den handlingen var fel, för om inget fel har begåtts finns det ju heller ingenting att förlåta. Det här kan säkert tyckas självklart för vissa. Men för många som har blivit utsatta för övergrepp som barn så måste man först inse att jag själv inte bär skulden för det inträffade. Genom att se att det som har skadat en var fel så separerar man skammen och skulden ifrån sig själv och lägger den där den hör hemma - på förövaren.

När man väl inser var skulden ligger kan vi förlåta. Vi behöver välja att separera handlingen från den som har skadat. Det här innebär en del smärtsamma delar. När jag väl har förlåtit så kan jag inte gömma mig bakom en offerroll, jag ger upp min rätt till hämnd. Att förlåta är att välja att inte döma den andre eller tolka den andre utifrån den onda handlingen. Men att förlåta är också att välja att inte längre se sig själv utifrån ett offerperspektiv. Att förlåta är att sluta se på personen som förövare och börja se på den som medmänniska, som vår nästa.

Genom att inte förlåta kan man leva ett helt liv genom att skylla allt på förövaren. Man kan välja att låta sitt liv styras av det som har hänt. Men konsekvensen blir ensamhet, rädsla, bitterhet och ofrihet. Det finns människor som lever ett helt liv med hat och ilska i sitt hjärta. Hat och ilska som är helt förståelig. Förövaren har dock ingen aning om att den människan går och är arg. Förövaren har kanske glömt eller förträngt allt som hände för länge sedan.

Jag tror det var CS Lewis som sade: "Att förlåta är att släppa en fånge fri och när man väl har förlåtit så inser man att den fången var man själv". Att förlåta är att bli fri! Det är att bli fri från framtida påverkan av det onda som en gång hände en. Att förlåta är att än en gång utsätta sig för att älska, att bli älskad och att bli sårad.

Finns det saker som är oförlåtliga? Jag kan tänka mig att det finns saker som människan inte mäktar med att förlåta på egen hand. Jag är dock helt övertygad om att det finns en som kan hjälpa - Jesus! Han vill kärlek, han vill kärleksfulla relationer och han vill att vi förlåter varandra. Så som han har förlåtit oss vill han att vi förlåter varandra.

I mitt hjärta har Jesus kommit med kärlek, en kärlek som har smält bort min bitterhet och mitt hat mot de som har gjort mig illa. Det fanns saker som jag inte mäktade med att förlåta, som hade gjort mitt hjärta hårt, vilket ledde till att jag hade svårt om inte omöjligt att lita på människor. Jag är idag sårbar igen för jag väljer att lita på människor, att älska och att bli älskad. Ett liv i frihet från min brutenhet och från skammen.

Om du har lidit för att andra människor har skadat dig så vet jag att Jesus vill ta bort all ilska, bitterhet, rädsla, ensamhet, ångest och hat ur ditt hjärta. Jesus vill komma med kärlek, frid, glädje och upprättelse. En kärlek som kommer att smälta bort det hårda. Han vill att du ska se på dig själv så som han ser på dig - som hans älskade barn och han vill att vi ska se på vår nästa på samma sätt.

Om du vill så får du gärna be med mig: Jesus, Herre, du ser mina sår, min skam, min brutenhet. Herre jag ber att du fyller mitt hjärta med din kärlek. Herre jag ber att du hjälper mig att förlåta den som jag inte själv mäktar med att förlåta. Jesus jag tackar dig för att du har förlåtit mig och jag ber nu om att du hjälper mig att förlåta andra. I Jesu namn. Amen

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, nåd, skuld, skam, jesus, frihet, relationer, Gud, kristendom, religion, psykologi

Kan vetenskapen ge svar på allt?

2010-04-22T12:59:00.004+02:00

En vanlig tro är att vetenskapen kan ge svar på allt som existerar. Om det finns en andlig verklighet så måste den också kunna bevisas genom vetenskapen är det lätt att tro, men det måste inte vara så. Det kan existera en verklighet som vetenskapen inte kan förklara och jag tänkte ge en aspekt på varför.

Vetenskapen är otroligt bra på att förklara skeenden som är deterministiska och slumpmässiga. Med deterministiska skeenden menar jag skeenden som går att förutbestämma eller beskriva med logiska beräkningar. Den fysiska verkligheten är ett exempel på det. Vi kan med ganska stor säkerhet bestämma exempelvis hur en boll kommer att studsa på ett biljardbord om man vet alla förutsättningar. Nu går inte bollens bana att beräkna exakt eftersom det i finns en osäkerhet som beror på vad man tror är äkta slump. (Läs gärna mer om detta här).

Den fria viljans existens eller vår upplevelse att vi har en fri vilja talar för att det finns skeenden som inte är styrda av determinism eller slump. För om vår vilja, vår kropp och hjärna helt styrs av naturlagar som är deterministiska och slumpstyrda, så ligger vårt handlande utanför vår kontroll, precis som bollen på ett biljardbord. Vi skulle till 100 % styras av determinism och slump. (Läs mer om detta i inlägget Kan någonting stå över naturlagarna?).

Om den fria viljan existerar så måste det finnas skeenden som inte går att förutbestämma och inte beror på slumpen. Vetenskapen skulle bara finna skeenden som inte går att förklara med determinism eller med slump och eftersom vetenskapen till sin natur inte kan förklara dessa skeenden kommer man bara att säga: ”Vi ser skeenden, men kan inte förklara varför det blir som det blir”. Vissa skulle kunna hävda att skeendet i framtiden kommer att kunna bestämmas med determinism eller slump, men om det är sant, så kan vi inte ha någon fri vilja. Den fria viljans existens är alltså en fråga om tro, för om den existerar så rår vetenskapen inte på den, eftersom den bara kan förklara skeenden som är deterministiska eller slumpstyrda. Betyder då det att den fria viljan inte skulle kunna existera? Nej, bara att vetenskapen inte kan förklara eller förstå den.

Upplevelsen av att vi har en fri vilja pekar på att det finns en icke fysisk verklighet som inte styrs av fysiska naturlagar. Med andra ord så pekar den på att det existerar en andlig dimension. Kanske är det så att det andliga måste upplevas, precis som den fria viljan. Kärlek, ilska, glädje, sorg, frid, rädsla och ödmjukhet kan inte endast beskrivas som substanser i hjärnan för det ger ingen sann bild av vad det är. Som exempel säger en CD-skivas information med ettor och nollor ingenting alls om vad musik är. Ettorna och nollorna är däremot en konsekvens av musiken. En vetenskaplig analys av musik ”Musik är endast ettor och nollor på en skiva”, skulle inte ge en sann bild av vad musik verkligen är. Musik skall upplevas och så är det också med det andliga.

(1 Kor 1:13) Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss - vi tolkar andliga ting med Andens hjälp.

Kärlek är så mycket mer än bara substanser i hjärnan. Kärleken är altruistisk, ett mänskligt behov, något vi alla söker, en drivkraft, något som ger glädje och frid och som är odödlig. Gud är kärlek och Guds enorma kärlek till dig måste upplevas. Ingen kommer att finna Gud bland molekyler. Så läs detta och låt dig beröras av en Gud som älskar dig mer än du anar!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, kärlek, fri vilja, Gud, Jesus, andlighet, bibeln, religion, kristendom, musik
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Varför skall man underkasta sig Gud?

2010-04-18T09:37:00.003+02:00

Att underkasta sig Gud, är inte det att inte ta ansvar för sina handlingar. Skall man inte vara herre över sitt eget liv och ta ansvar? Varför skall jag låta någon annan styra mitt liv? Att underkasta sig någon låter kanske inte så tilltalande, men att underkasta sig Gud är gott och jag tänkte förklara varför.

Vad innebär det att underkasta sig Gud? För att få en rätt bild om vad det handlar om så är det viktigt att veta vem Gud är, för ingen vill underkasta sig någon som man inte tror gör något gott. Det är därför otroligt viktigt att komma ihåg att Gud är kärlek. Han är inte bara kärleksfull utan han är kärlekens väsen. Att underkasta sig Gud är alltså detsamma som att underkasta sig kärleken eller det som är gott. Det är att följa det goda och följa kärleken. Det är därför vi människor har fått budet att vi skall älska varandra.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Är det då med tvång som Gud vill att vi skall underkasta sig honom? Nej, för Gud är den fria viljan otroligt viktig. Han våldför sig inte på någon, eftersom kärlek aldrig kan påtvingas. Jag kan exempelvis inte säga: ”Älska mig eller så dör du!”, för den handling jag skulle få tillbaka hade haft rädsla som drivkraft och inte kärlek. Att tvinga någon till att älska blir kontraproduktivt, eftersom den kärlek som vännen kanske har till mig blir svårare att uttrycka efter ett hot.

Är det då inte så att Gud faktiskt hotar människan till underkastelse genom att hota med helvetet? Om han hotar kan han väl inte vara god? Återigen så är det otroligt viktigt att komma ihåg vem Gud är. Han är kärlek och alltigenom god. Gud varnar för den konsekvens det innebär att inte följa kärleken och han gör det i kärlek. Konsekvensen att inte följa kärleken blir kärlekslöshet och den är total. Här på jorden blir aldrig kärlekslösheten och bortvändheten mot det goda och kärleken så total. Gud älskar oss så att han vill att vi till varje pris skall slippa detta och det var därför Jesus led helvetet i vårt ställe.

Tar då Gud bort den fria viljan när man underkastar sig honom? Nej, det gör han inte. Det är inte så att vi blir Guds marionetter när man drivs av Gud. Vi blir inte slaviskt styrda, utan Gud blir den drivande kraften i oss när vi gör våra val. Vi är ansvariga för hur vi väljer och vad vi väljer att ha som drivkraft i livet. Vi underkastar oss alla drivkrafter i livet. Drivkrafterna är många: pengar, makt, sex, ilska, stolthet, bitterhet, mm, men det finns bara en drivkraft som är god och det är Gud, som är allt det goda.

Kärleken gör oss inte ofria utan den ger oss trygghet, driver bort rädslan och ger frid. Gud vill inte fängsla oss utan befria oss med sin kärlek, trygghet, frid och glädje. Han vill befria oss från det fängelse som rädslan och kärlekslösheten skapar. Det var därför han led i vårt ställe.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, dom, helvetet, kärlek, fri vilja, Gud, Jesus, straff, religion, bibeln, underkastelse
Bild: FreeFoto.com

Skapade Gud det onda?

2010-04-08T23:40:00.003+02:00

Vad kommer det onda ifrån? Om nu Gud har skapat allt, har han då inte också skapat det onda? Hur kan Gud i så fall vara god? Detta är ganska vanliga frågor och jag tänkte ge min syn på saken.

När Gud skapade människan skapade han ingen biologisk maskin som inte kan bestämma själv, utan han skapade en varelse med en egen fri vilja. Hade vi inte haft en fri vilja så hade vi heller inte kunnat välja att älska, vilket Gud skapade oss till att göra. (Läs gärna mer om detta i inlägget: Varför skapade Gud oss med fri vilja?).

Vi är skapade så fria att vi har möjligheten att tjäna varandra i kärlek, men också möjligheten tjäna oss själva. Gud gav oss alltså möjligheten att välja bort honom som är kärleken och alltigenom god. Att välja bort kärleken och i stället tjäna sig själv i egoism får konsekvenser. Innan det onda kom in i världen existerade bara godhet. Hela hans skapelse var perfekt, men i och med skapandet av människan som kan välja bort det goda så gavs också möjligheten för det ondas inträde. Det ondas existens förutsätter alltså att någon väljer bort Gud, så om ingen väljer bort Gud kan den inte existera.

(1 Mos 2:16) Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö."

Att Gud placerade ett träd som de inte fick äta av kan verka konstigt. Man kan ju tycka att det enklaste hade varit att inte skapa trädet alls, men kunskapens träd är en effekt av att vi skapades med den så viktiga fria viljan. Det är den fria viljan som gör att vi kan äta av "frukter" som både är goda och onda.

Många har missuppfattat bibelstället som att Gud inte vill att vi skall ha kunskap, men texten handlar inte om det. Innan människan föll hade hon bara kunskap om det goda eftersom det onda inte existerade. Gud visste vad det skulle leda till att välja bort honom, men han ville inte att vi skulle uppleva det. Han ville att vi bara skulle ha kunskap om och uppleva det goda och den enorma kärlek han har till oss. När sedan människan släppte in det onda i världen genom att välja bort Gud eller kärleken, så fick vi kunskap om gott och ont. Frukten eller effekten av kunskapen om det onda är något som vi lever med och plågas av än idag. Gud gav budet till människan i kärlek för att vi skulle slippa att uppleva ondskan, för frukten av att välja bort Gud eller kärleken är ondska och kärlekslöshet.

På grund av människans misstro mot Guds kärlek kom det onda in i världen och på grund av Lucifers (Satans) misstro mot Gud uppstod det onda från början. Gud har en så otroligt stor kärlek till oss människor och hans plan är att vinna tillbaka oss alla. Han vill återupprätta relationen och ge av sig och sin kärlek till dig. Ta emot Gud, som är det goda. Det ger god frukt.

(Gal 5:22) Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ondska, Gud, fri vilja, kärlek, Jesus, bibeln, kristendom, religion

Hur finner jag sanningen?

2010-04-02T12:35:00.003+02:00

Det finns så många olika uppfattningar om andlighet och det fysiska, men hur skall jag veta vad som är sant? Det är ingen lätt fråga, men jag tänkte ge ett perspektiv på saken.

Ett barn tolkar det den upplever utifrån tidigare erfarenheter precis som en vetenskapsman gör. Erfarenheterna i livet formar en världsbild eller en tro om hur allt hänger ihop. Alla människor har en världsbild och utifrån vår världsbild tolkar vi den verklighet vi upplever. Våra erfarenheter formar med andra ord en tro och genom denna tro tolkar vi sedan vår omvärld. Man skulle kunna se det som att vi alla ser världen genom olika glasögon, vår tro.

Många kan se samma sanning men tolka den på olika sätt, så alla tolkningar av det vi ser och upplever är inte sanna. Tänk dig att du har ett par blå glasögon på dig. Gul färg kommer du då att tolka som grönt. Den som har röda glasögon kommer att säga att samma färg är orange, medan den med ofärgade glasögon kommer att uppfatta det gula som gult. Det finns alltså en objektiv sanning, men vi ser den på olika sätt. Den som har blå glasögon kanske säger att gult inte existerar, medan den som har röda glasögon säger att gult är orange, men inget av det är sant. Att de drar dessa slutsatser utifrån deras glasögon är däremot helt logiskt. Men sanningen är att det finns ett rätt sätt att tolka det vi ser. Det finns en objektiv sanning. Jesus talar om detta med tro utifrån ögat.

(Matt 6:22) Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp.

Hur finner man då sanningen? Hur gör jag för att låta de blå glasögonen bli mer och mer ofärgade? Svaret är ödmjukhet. Ödmjukhet är vägen till att finna sanningen. Så fort stolthet och högmod kommer in i bilden färgas mina glasögon och jag ser inte längre klart. Den världsbild jag har måste kunna prövas, för om den är sann så består den provet. Det är också därför som ödmjukhet är så viktig inom vetenskapen.

(Ords 11:2) När högfärd kommer, följer förakt, men hos de ödmjuka är vishet.

Jesus gjorde många stora anspråk och ett av dem är när han säger att han är sanningen (Joh 14:6). Han säger alltså inte bara att han talar sanning, utan att han är sanningen. Med andra ord så säger han: ”Om ni söker efter sanningen så sök efter mig! Jag är den ni söker men som ni misstolkar! Den som tar emot mig, tar emot sanningen!”

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Menar jag med detta att alla kristna är ödmjuka och alla som inte är det är stolta och högmodiga? Nej, absolut inte. Alla faller vi i högmodets grop och det är en grop som håller mig borta från sanningen och från Jesus oavsett om jag är kristen eller inte. Men den som i en ödmjuk stund öppnat upp sig och tagit emot Guds kärlek och förlåtelse, får glasögonen förändrade och förvandlade. Jesus renar våra glasögon och gör oss fria. Det är vi själva som sedan smutsar ner dem genom vår stolthet.

Förlåtelse kan endast tas emot i ödmjukhet precis som sanningen. Jesus står för både förlåtelsen och sanningen. Han kom för att befria oss, inte för att döma oss, och han kom med sanningen i ödmjukhet.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, förlåtelse, ödmjukhet, vetenskap, tro, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Måste man tillbe Gud?

2010-03-25T10:18:00.003+01:00

Varför vill Gud att vi skall tillbe honom? Är det inte så att han bara vill stärka sin självkänsla eller sitt ego? Vad handlar tillbedjan om?

En sak som är otroligt viktig att komma ihåg är att Guds kärlek till oss människor inte beror på hur mycket vi tillber honom. Det går inte att göra något för att Gud skall älska oss mer än vad han redan gör. Hans kärlek kan inte förtjänas och beror inte på om vi tillber honom eller inte. Hans kärlek till oss människor är totalt villkorslös.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Varför skall vi då tillbe Gud? Jesus säger: "Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka." (Luk 4:8). Att tillbe Gud handlar om att ära honom. Att ge honom kredit för de goda gåvor han ger. Det är inte så att Gud behöver vår ära för att han skall få bättre självförtroende. Gud är kärlek, så han behöver ingen kärlek för sin existens. Hans fokus ligger inte i att söka vår kärlek, utan att ge av sig och sin kärlek till oss. Hans fokus ligger med andra ord inte på sig själv utan på oss. Gud är en givande Gud för det är kärlekens väsen. Det enda vi gör är att ta emot det Gud ger oss.

Att få ta emot kärlek från en medmänniska kan upplevas så starkt att jag får en längtan att ge tillbaka. Jag kanske av en vän får en gåva som gör mig så glad att jag tackar och ger en kram tillbaka. Gåvan är en kärlekshandling och det är också tacket och kramen. Jag får alltså en kärlekshandling och ger också tillbaka en kärlekshandling. Att jag ger vännen kramen beror på att jag ger vännen äran för gåvans effekt i mig. Att ge Gud äran handlar om precis samma sak. Jag kan bara ärligt ge Gud äran om jag först känt Guds kärlek till mig. Jag älskar alltså för att Gud först älskade mig.

(1 Joh 4:10) Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Gud vill att vi skall ära honom av den anledningen att det just är en kärlekshandling. Att ge Gud ära är därför ingen prestation, utan något jag gör i kärlek till Gud. Det handlar alltså inte om hur jag sjunger sånger, hur jag håller händerna eller om att pumpa upp sig i glädje. Att ära Gud är ingen teknik, på samma sätt som det inte handlar om teknik att ge en kram eller ett tack. Gud ser till vårt hjärta och inte till det yttre. Han vill att vi skall vara uppriktiga och sanna i kärlek.

(Joh 4:23) alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom.

Vår tillbedjan är inget krav från Gud, eftersom kärlek aldrig kan krävas. Men att ära Gud för de gåvor han ger är att erkänna den han verkligen är. Gud vill att vi skall ta emot den han är och att vi inte skall tro på de bilder av honom som inte är sanna. Äran och tillbedjan blir då en effekt av att ta emot den Gud är och det han har gjort. Gud är stor, mäktig, kärlek, förlåtande och vill inget hellre än att ge av sig. Vilken underbar Gud!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillbedjan, ära, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, gåvor
Bild: FreeFoto.com

Gud är kärlek – Är inte det bara en lek med ord?

2010-03-19T00:32:00.006+01:00

Att Gud skulle vara kärlek, är inte bara detta ett sätt för kristendomen att förnya sig eller ett sätt att få människor mer positivt inställda till Gud, eftersom kärlek är gott? Är det då så att Gud är en känsla?

Till att börja med vill jag reda ut vad kärlek är. Med kärlek menar jag den självuppoffrande kärleken (agape), som bibeln talar om och inte den erotiska kärleken. Är då inte kärlek endast en känsla? Jag tror många skulle hålla med om att kärlek är mycket mer än bara en känsla. Det är något gott, det är något vi kan ha i oss, det är något vi kan uppleva, det är något vi kan drivas av eller något vi kan följa, det är ett behov och något som också verkar vara objektiv oavsett vilken bakgrund vi har haft. (Läs gärna inlägget: Vad är kärlek?).

(1 Joh 4:16) Gud är kärlek

Denna text är inget nytt, utan har stått i bibeln hela tiden. Gud är alltså inte bara kärleksfull, utan han är kärlek. Kärlek är alltså inget som existerar utanför Gud utan kärleken är Gud. Hur stämmer då detta med den bild av Gud som bibeln ger? Läser man vidare i texten står det:

(1 Joh 4:16) den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Gud kan alltså vara i oss, vilket också är lättare att förstå utifrån tanken att Gud är kärlek. Ska vi lära känna Gud så skall vi lära känna kärleken eftersom ”den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek” (1 Joh 4:8). Kärlekens väsen är Gud.

(Ef 3:20) Han som verkar i oss med sin kraft

Kärlek är en drivkraft, något som är i oss och driver våra handlingar. Man skulle kunna se det som att vi människor är som kugghjul. När vi drivs av Guds kugghjul drivs jag av Guds kraft (kärlek) på grund av att mina kuggar är i Guds kuggar. Gud verkar i oss med sin kraft, på samma sätt som kärleken gör. Kärleken verkar i oss med sin kraft.

Kan jag då välja att inte drivas av kärlek? Ja, absolut. Trots att vi kanske vill göra rätt och följa kärleken så finns det många hinder för det. Ett av dem är rädslan. När jag blir rädd för att råka illa ut så ligger det nära till hands att följa rädslan i stället för kärleken.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan

Jesus säger: ”Följ mig”. ”[Jesus], som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen (Heb 1:3). Vi är skapade att vara avbilder av Gud. Vi skall alltså vara avbilder av kärleken, eller med andra ord älska så som Jesus gjorde.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Gud är ett behov vi alla har och allt gott kommer ifrån honom. Det finns ingen kärlek eller något gott som ligger utanför Gud. Den kärlek vi får uppleva kommer alltså från Gud. Det spelar ingen roll om jag tror på Guds existens eller inte.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader

Sedan är det också så att kärlek måste tas emot i tro på den. Om jag misstror alla kärlekshandlingar som riktas mot mig så kommer jag inte uppleva kärleken. På samma sätt är det också med Gud. Jesus säger:

(Joh 11:40) "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"

Bibeln talar alltså om en Gud som är kärlek. Han kan vara i oss och verka med sin kraft. Vi är skapta att vara avbilder av honom eller med andra ord så är vi skapta att älska varandra. Allt gott kommer ifrån Gud och Gud kan bara tas emot i tro. Denna bild av Gud är ingen efterkonstruktion. Är det då en lek med ord? Snarare är det så att bilden av Gud som en gubbe på ett moln inte stämmer med den Gud som bibeln talar om.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, bibeln, Jesus, kristendom, religion, gudsbild
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är förlåtelsen orättvis?

2010-03-10T16:52:00.003+01:00

Är det rättvist att oskyldiga barn skall drabbas av kärlekslöshet eller att den girige roffar åt sig på andras bekostnad? Frågorna är så klart lätta att besvara. Självklart är detta orättvist. Frågan är då, är det verkligen rättvist att förlåta detta?

Orättvisa skulle man kunna säga är att löna gott med ont eller att löna ont med gott. I samhället har vi poliser och myndigheter som står i rättvisans tjänst. Rättvisan värnar om dem som drabbas av andras kärlekslöshet och den slår mot de som skadar andra.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan.

Rättvisan är viktig för Gud och den finns för vår skull. Det är viktigt att komma ihåg att rättvisan existerar på grund av vår egoism och brist på kärlek. Detta betyder att där det inte finns kärlek mellan människor, där måste rättvisa råda och i ett land där kärlekslösheten är utbredd, måste vi ha lagar.

En annan sak som är viktigt att veta är att där kärlek finns behövs ingen rättvisa. Det är till och med så att rättvisan kan ta död på den kärlek som finns. För att ta ett exempel så behöver aldrig två makar som älskar varandra, föra statistik över hur många gånger de har diskat. De hjälper och tjänar varandra, oavsett vem som tidigare stod med disken. Att i detta läge plocka fram en regel om diskandet skulle exempelvis kunna medföra att mannen kan kräva av sin fru när hon ska diska och att allt är i sin ordning (mannen behöver inte vara tacksam) när hon gör sin plikt. Denna lagbundenhet binder kärleken, så att den kvävs. Alla kärlekshandlingar förvandlas till lagbundna plikter.

Där rättvisa råder får jag det förtjänar och döms efter det jag gör. Där kärlek råder kan jag aldrig förtjäna gåvor eller förlåtelse. Betyder då detta att rättvisan inte är kärleksfull? Jo, rättvisan är god eftersom den visar på rätt och fel och värnar om de som drabbas av kärlekslöshet.

Är då förlåtelsen orättvis? Saken är att rättvisan skipas innan förlåtelsen är möjlig, så därför behöver inte förlåtelsen hävda någon rättvisa. Förlåtelse innebär att skilja den onda handlingen från den som gjorde handlingen. Då kan det onda rättvist dömas samtidigt som förövaren kan gå fri. Förlåtelse föregås alltså alltid av en dom eller av att rättvisa skipas. Gud dömde världen rättvist, men han kom sedan ned till världen för att ta rättvisan på sig i kärlek och visa på förlåtelsen. Var det då orättvist att Jesus tog vårt straff? Ja, visst var det så, men det beror på att det onda slår orättvist. Jesus tog på sig denna orättvisa och gjorde det i kärlek. Att följa kärleken innebär ibland att jag orättvist måste bära det lidandet som kärlekslösheten sprider omkring sig.

En relation han aldrig helas av att rättvisa skipas. Försoning är ett måste för att återupprätta en brusten relation. Det är i försoningen som människor kan mötas och det är i försoningen som vi möter Gud.

(Joh 1:16) Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, orättvisa, förlåtelse, försoning, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, kärlekslöshet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur förhåller vi oss till synden?

2010-03-02T22:36:00.005+01:00

Synd är ett laddat ord och det kan ha sina förklaringar. En orsak är att den gnager på vår stolthet. Vi vill alla vara utan brister och vi försöker också dölja de brister vi vet om. Om någon pekar på en brist jag har får min stolthet en törn. Frågan blir då, hur jag skall förhålla mig till detta?

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss.

Bibeln talar om synd och att vi alla har del i den. Vi har alla gått våra egna vägar i syfte att tjäna oss själva istället för att tjäna andra i kärlek och i stället för att tjäna det goda, kärleken. Vi har alla missat målet med vår strävan. (Läs gärna mer om vad synd är i inlägget: Vad är synd?)

Synd, det onda, att inte gå Guds vägar att tjäna kärleken, är som ett gift som sprider sig. Den förstör och förgör där den går fram. Den bryter upp relationer och splittrar, den sprider rädsla och skräck, den föder ilska och hat, den vill alltid vinna något själv på varje situation, den ser alltid till sitt eget först, den ser ner på andra och upphöjer sig själv och det värsta är… att vi alla har detta i oss.

(1 Joh 1:9) Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Jesus kom inte till världen för att döma och straffa oss. Han kom med försoningen. Han kom med en utsträckt hand till oss alla. Gud som är kärlek, vill förlåta oss för att vi har vänt honom ryggen, att vi har vänt kärleken ryggen.

Vad gör vi då med synden? Det finns tre sätt att förhålla sig till synden och jag tänkte beskriva dem med en liknelse.

Tänk dig att du är hos en läkare som också är kirurg. Läkaren ser bekymrat på dig och säger ”Du har fått cancer”. Han berättar att cancern är allvarlig och kommer med säkerhet att leda till döden. Du blir bedrövad över detta besked, men då berättar läkaren att han med ett ingrepp kan skära bort det onda. Han säger: ”Om du låter mig operera dig så kommer du att överleva”. Du kommer hem och berättar detta för dina vänner. Den ena vännen säger då: ”Lita inte på den där kirurgen. Nej, ta en öl istället, så bli du av med din cancer. Förresten är din cancer inte värre än någon annans.” Den andra säger då: ”Vad då cancer? Tro inte att du har cancer. Han vill bara tjäna pengar på oss genom att ge oss ångest. Nej, det finns inget som heter cancer, det är bara ett påhitt.” Den tredje vännen säger då: ”Lyssna inte på dem, utan lita på läkaren. Säger han att du har cancer så har du det. Han ljuger inte för han är god och vill dig väl. Låt honom operera dig så behåller du livet.”

Den första ser sin skuld, men vänder sig till fel ställen för att bli av med den. Den andra vägrar tro att det finns en skuld. Den tredje visar på sanningen som leder till livet. Lyssna på den goda läkaren. Han vet vad han talar om, han är god och vill dig väl. Han är inte ute efter att upphöja sig själv utan han vill hela dig. Han vill försonas med dig och upprätta en brusten relation!

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om synd, syndernas förlåtelse, förlåtelse, liknelse, Gud, Jesus, bibeln, religion, kärlek, kristendom

Ska vi döma eller inte?

2010-02-19T22:43:00.003+01:00

Är det fel att bli arg eller döma? Kanske tycker du att det är självklart eller så kanske du tycker att man skall behålla ilskan inom sig. Vad säger bibeln som saken?

(Luk 6:37) Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Jesus säger att vi inte skall döma, men vad innebär det? Skall vi låta bli att bli arga? Skall vi inte säga ifrån när någon bär sig illa åt? Många har missförstått detta bibelord som att det skulle vara fel att bli arg eller säga ifrån, men det är inte detta som Jesus menar med att vi inte skall döma. Jesus själv var till exempel arg på de som hade gjort hedningarnas böneplats till en handelsplats eller ”rövarnäste” (Mark 11:15-19). Jesus var heller inte rädd för att säga sanningen, oavsett om sanningen inte alltid var så diplomatisk (Matt 12:34).

Tvärtom så är det sunt att bli arg på det onda och säga ifrån. Det viktiga är däremot att skilja skulden från förövaren. Vi skall bli arga på det onda och döma det onda för att visa att det är ont. Domen är viktig för att visa på rätt och fel. Om vi inte dömer det onda eller en handling, så kan vi inte heller förlåta, eftersom det då inte finns någon skuld att ta bort. Förlåtelsen föregås alltså alltid av en dom. Så är det också för Gud. Han har funnit oss alla skyldiga och domen har fallit över våra liv.

Vad menas då med att vi inte skall döma? Jo, det handlar om att jag skall bli arg på det onda och döma handlingen, men att jag skall släppa förövaren fri. Jag måste släppa taget om den som gjort mig illa. Jag skall alltså inte döma människan.

Innebär nu detta att vi skall avskaffa rättssystemet och att ingen skall straffas för brott? Nej absolut inte. Rättssystemet är från Gud och något han har implementerat. Rättvisan är med andra ord viktig för Gud.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar.

Paulus skriver i nya testamentet om hur vi skall förhålla oss till rättssystemet.

(Rom 13:4) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.

Rättssystemet är implementerat för vår skull i kärlek. Jesus kom inte för att ta bort rättssystemet eller sätta det ur spel. Däremot så kom han med förlåtelsen. Han kom med en utväg ut ur domen. Gud steg ned från sin domstol och kom ned som en vän och betalade av all den skuld som fallit genom domen. Eftersom Jesus kom med förlåtelsen till oss, så skall också vi förlåta de som står i skuld till oss. Vi skall följa Jesus spår, att skilja det onda från de som gjort oss illa och komma med förlåtelse.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, rättvisa, förlåtelse, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Alla behöver vi trygghet

2010-02-15T16:20:00.003+01:00

Trygghet är något vi alla söker och längtar efter och vi gör mycket för att få det. Vi löser det genom att med vår kontroll styra oss själva eller vår omgivning. Vi försöker använda kontrollen till att skaffa oss en bra ekonomi, eller genom att se till att vi har en snygg kropp, eller att vi sköter vår hälsa, eller att se till att vi själva eller de vi älskar inte råkar illa ut. Problemet med detta är att sökandet och strävandet efter trygghet lätt leder till ett kontrollbehov, för där vi inte känner kontroll, känner vi oss otrygga och därför söker vi ännu mer kontroll. Vi löser rädslan med kontroll.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss.

I kärleken finns ingen rädsla. När jag känner kärlek från någon, så kommer jag att känna mig trygg. Jag behöver inte vara orolig för om personen tycker om mig och jag behöver inte vara rädd för att bli föraktad, för någon som älskar mig vill mig inget ont. En relation som bygger på rädsla ger ingen frid eller trygghet, utan för att en relation skall vara trygg så måste den genomsyras av kärlek. På samma sätt är det med Gud. Gud föraktar inte dig och vill inte straffa dig. Han har ett stort hjärta för dig. För Gud behöver du inte göra dig till, för han känner dig och älskar dig.

Kärlekslöshet leder till rädsla och kärlek leder till trygghet. Det är denna trygghet eller denna frid som vi alla människor längtar efter. Det är därför vi ständigt försöker kontrollera vår tillvaro eller andra människor för att vinna trygghet, men trygg kan jag bara känna mig om jag känner kärlek. Trygghet förutsätter alltså kärlek och att jag tror på den. Den som inte tror på kärleken kommer att leva i otrygghet, eftersom kärleken då inte kan beröra mig och ge mig trygghet. Om jag skärmar mig för kärlek så är det lätt att ta till kontroll för att lösa situationen, men livet kommer då att bestå i att ständigt söka kontroll, vilket i sin tur skapar en ofrihet.

(Job 10:12) Du gav mig livet, du visade mig godhet, din omsorg bevarade mig vid liv.

Gud har en enorm omsorg om oss alla. Denna omsorg är en effekt av hans kärlek till oss. Han vill hjälpa oss och trösta oss när vi har det svårt. Han vill hjälpa oss med allt det praktiska i våra liv, för Gud vet om vad vi behöver och han kan ge det vi behöver. Han vet om att vi behöver jobb, mat, någonstans att bo och allt det andra. Kom ihåg att Gud älskar dig mer än dina nära och kära. Gud har gett människan makt och kontroll över sitt liv, men om Gud skall kunna hjälpa mig så måste jag låta honom hjälpa mig och tro att han kan hjälpa mig. Det handlar om att be Gud om hjälp med min otrygghet och att ge Gud makten att hjälpa. En bön till Gud om hjälp ger honom makten att ge dig det du behöver och han längtar efter att få hjälpa dig.

(Ps 68:35) Ge Gud makten, hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna.

Att lita/tro på Guds kärlek, omsorg, och handlingskraft ger trygghet och frid. Då kan du slappna av och leva det liv i frihet som Gud vill att du skall leva. Gud är kärlek och kärlek ger trygghet och frid för den som tror på den. Att lita på Gud är alltså det vi alla behöver.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, trygghet, kontroll, kontrollbehov, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Alla behöver vi kärlek

2010-02-06T10:38:00.005+01:00

Vi söker alla efter att bli sedda, bekräftade och älskade. Detta är ett behov som alla människor har oavsett var vi bor i världen eller hur vårt liv ser ut. Den rike vill bli bekräftad och sedd genom sin rikedom. Den duktige vill bli älskad och ärad för prestationer. Vi har alla olika strategier för att få det vi är ute efter. Vi gör allt möjlig för att bli älskade.

Problemet med denna strävan är att kärleken i sig inte är beroende av varken rikedom, prestationer eller något annat. Kärleken är villkorslös. Den säger inte ”Jag älskar dig om du gör mig en tjänst”. Den säger heller inte ”Jag älskar dig om du älskar mig”. Kärleken säger bara ”Jag älskar dig!” Gud är kärlek och ställer inga villkor för sin kärlek till oss.

Problemet är att när vi människor försöker prestera eller göra något för att bli älskade så missar vi också den kärlek som är riktad till oss. Om jag exempelvis tycker att jag förtjänat att bli älskad för det jag gjort så kommer jag inte bli glad eller beröras av den kärlek som visas. Jag kommer bara få det jag förtjänar och får jag inte det blir jag arg och irriterad. Kärlek kan bara nå mig med kraft när jag känner att jag inte förtjänat den. Så det ironiska är att ju mer jag strävar efter att bli älskad, ju mer omöjlig gör jag kärleken för mig.

Det är i min brutenhet som Gud kan nå mig med sig kärlek. Det är i nöden som kärleken blir som mest påtaglig. När jag har förtjänat kärlek som minst. När muren jag skyddar mig bakom faller och jag tas emot av kärleksfulla armar. Det är därför som det är i förlåtelsen och brutenheten som kärleken blir som tydligast.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

I’m Not Alright med Sanctus Real handlar om svårt livet kan vara. Ibland ser allt mörkt och hopplöst ut, men det finns någon där som vill dig väl. Det finns någon som vill dra dig ur mörkret och in i ljuset. Det finns en Gud som älskar dig mer än du kan ana. Du är älskad av din skapare.

(Klippet är svart i början innan texten börjar).

(Ps 30:2) Jag vill lovsjunga dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet
(Ps 34:7) Jag eländige ropade, Herren hörde, han räddade mig ur all min nöd.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om musik, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, Sanctus Real
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Kraften i att förlåta

2010-01-31T12:31:00.003+01:00

Går det att förlåta allt? Är det inte så att det finns saker man aldrig skall förlåta? Förlåtelse är oerhört central för oss som är kristna, men vad handlar det om?

I veckan såg jag ett program som hette Herr Rakowski och handlade om en far och en son. Fadern satt i koncentrationsläger under andra världskriget. Han berättade det ena fasansfulla efter det andra och vilken ondska han fick utstå där. Det är lätt att tro att någon som blir illa behandlad kommer att bli särskilt noga med att behandla andra väl efter att ha varit med om sådana traumatiska händelser. Men så behöver det inte vara.

Sonen berättar om sin uppväxt och om sin argsinte far. Han berättar hur han utsätts för det ena övergreppet efter det andra av honom. Men hur kommer det sig att någon som utsätts för så mycket ondska sprider ondskan vidare? Borde man då inte hata det onda?

(Ps 73:21) När mitt sinne var bittert och det sved i mitt hjärta, då var jag utan förstånd, som ett oskäligt djur inför dig.

Fadern överlevde förintelsen, men det skapade djupa sår i honom. Sår som skapade bitterhet, ilska och frustration. Denna rot av bitterhet och ilska blir som en kokande kastrull som lätt kokar över. Man blir som en vandrande bomb som kan utlösa vid minsta beröring. Sonen, som inte alls är ansvarig för eller orsak till bitterheten, får ut för faderns ilska och hat. Detta skapade djupa sår i sonen och förstörde relationen till pappan. Faderns bitterhet skapade bitterhet hos sonen. Hur tar man då sig ur denna nedåtgående spiral? Svaret är förlåtelse.

Vad innebär det att förlåta någon? Det är inte som många tror, att glömma den handling som jag blivit utsatt för. Herr Rakowski kunde inte glömma sin tid i koncentrationslägret och sonen hade inte glömt pappans övergrepp. Att förlåta handlar heller inte om att acceptera det onda handlandet. Förintelsen eller barnmisshandel kan aldrig accepteras. Det onda skall aldrig accepteras. Förlåtelse är däremot att skriver av skulden på den som gjort mig illa. Det handlar om att lägga ner striden. Men vad innebär då det? Jo, att man skiljer på personens jag och handlingen. Det man förlåter är jaget och inte handlingen.

(Heb 12:15) Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många.

Sonen som nu blivit vuxen vill förlåta sin pappa som blivit gammal. Relationen började helas och nu kan de umgås igen. Förlåtelse är det som smälter den ilska och bitterhet jag bär inom mig. Förlåtelse handlar om att vilja försonas. Ibland kan det vara svårt och det kan kännas omöjligt att förlåta. Då kan man alltid vända sig till Gud och lämna sin bitterhet, ilska och frustration till honom. Jesus har dött för alla synder. Även de synder som andra gjort mot mig och som jag går och bär på.

Dokumentären visar hur kärleken kan segra trots traumatiska upplevelser i livet. Livet är svårt och vi utsätts alla för ondska, men kärleken övervinner detta! Bitterhet föder bitterhet och strid. Försoning föder försoning och gemenskap.

(Ef 4:32) Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, bitterhet, synd, Gud, Jesus, religion, bibeln, kristendom, förintelsen, Mr Rakowski
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Ska man utplåna sig själv?

2010-01-18T13:08:00.003+01:00

Att uppoffra sig för andra är ju bra, men måste man inte också tänka på sig själv? Det är väl inte bra att utplåna sig själv genom att bara se till andras bästa?

Gud vill att vi skall älska varandra. Han vill att vi skall tjäna varandra i kärlek och inte tjäna oss själva i egoism. Jesus säger:

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Vi människor är väldigt inriktade på att vinna någonting på det vi gör. ”Vad får jag ut av det?” är en fråga vi ofta ställer oss själva. Men om vi är ute efter att vinna något på våra goda handlingar så är det inte kärlek som är drivkraften utan egoism. Gud vill att vi skall älska för att vi vill ge andra människor kärlek utan att vara ute efter en egen vinst.

(1 Pet 5:2) Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet.

Man hör många gånger att kärleken är en känsla, men känns det alltid härligt med kärlek? Många gånger så är det en ren förlust att följa kärleken. Jag skall ta ett enkelt exempel. Tänk dig att en vän till dig blir illa behandlad. Det snackas skit om personen bakom ryggen. Du märker också att de ljuger om händelser och att de starkt ogillar din vän. Att i det läget följa kärleken till din vän är ingen härlig känsla. Det är inget euforiskt med att stå upp för någon som föraktas, för du utsätter dig själv för risken att bli föraktad. Rädslan är här det som står i vägen för din kärlek till vännen. Så att följa kärleken är inte alltid en dans på rosor. Det kan innebära att jag riskerar att bli föraktad, förlöjligad, hånad, slagen… och upphängd på ett kors.

Innebär nu detta att man skall utplåna sig själv?

(Luk 9:23) han sade till alla: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Att följa Jesus fotspår innebär att följa kärleken till varje pris. Ingen kan följa kärleken och samtidigt följa sitt ego. Våra tankar måste vara inställda på det goda, på kärleken, på Gud. Att ta på sig korset innebär alltså att ta på sig det lidande det kan innebära att följa kärleken. Egoisten i oss måste dö för att vi skall kunna tjäna andra i kärlek.

(Joh 12:24) Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.

Att följa kärleken, Guds ande, ger effekter hos människor och gör att Guds rike (det goda, kärleken, friden och glädjen) sprider sig. Men var hämtar vi kraft för att följa kärleken när det känns tungt? Gud är kärlekens källa. Det är hos Gud vi kan hämta kraft och få vila. Vi kan inte älska i egen kraft utan all kraft kommer från Gud, så därför är det Gud vi skall vända oss till.

(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, korset, lidande, Jesus, kristendom, bibeln, altruism
Bild: FreeFoto.com

Att ta emot Gud

2010-01-08T22:10:00.002+01:00

Jag kommer alltid att minnas den dag som jag blev andedöpt. Ett andedop är när man tar emot Guds Ande i sitt hjärta och blir pånyttfödd. Det innebär att ens ande får nytt liv och föds av Gud själv.

Jag hade varit kristen i några år, så till vida att jag visste att det var sant det som stod i bibeln, att Jesus faktiskt dog på korset för att sona vår synd, att himmelriket är verkligt och att Jesus inte bara dog – han uppstod och lever! Jag hade några år tidigare fått ett skrämmande möte, mitt i natten, men blivit hjälpt av Gud på ett mycket påtagligt sätt. Jag har skrivit mer om detta här. Det jag inte hade fått uppleva var andedopet.

På min födelsedag så fick jag en bok av min svärmor – Strömmar av levande vatten, sammanställd av Colin Urquhart. I brevet som följde berättade hon om att det här var en bok som har betytt väldigt mycket för henne. Göran dukade undan frukosten medan jag satt kvar i sängen och bläddrade i boken. Den handlade om bön och kristen meditation. Att be är att bli stilla inför Gud och att ta emot honom i sitt inre.

På det här sättet tog jag emot Gud för första gången i mitt hjärta! Det här var det som fungerade för mig. Kanske fungerar det för dig också!

På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. (Joh 7:37-39)

Så här gör man:

Slappna av: Sätt dig ner lugnt och bekvämt, men ligg inte ner eller ”slöa”.

Be: Alla våra böner bör vara inspirerade av den helige Ande. Låt honom komma till dig och leda dig! Börja med att i stillhet be ut någonting t ex: Jesu heliga Ande – öppna mig för dig, Jesu heliga Ande fyll mig med din glädje, eller Helige Ande kom och lev i mig. Läs gärna en stund i bibeln och låt bibeltexten sjunka in i dig.

Slappna av helt: Slappna av kroppen bit för bit. När du slappnar av i kroppen hjälper du ditt sinne att bli mer öppet och koncentrerat.

Kom till mig, jag vill ge dig frid: När kroppen har blivit stilla och kommit till ro behöver vi förbereda vårt sinne för att vara öppet och mottagligt från Gud. Jesus sa: ”Kom till mig”. Säg dessa ord till dig själv och överlämna så allt som gör dig orolig till Gud – rädsla, tvivel, synd, skuld, problem, ilska, bitterhet, avundsjuka eller motstånd. Allt som hindrar dig från att kunna ta emot från Gud. Jesus har själv sagt att han kan ta dina bördor och ge dig frid. Bara han kan göra det!

Förlåt andra: Jesus sa att vi ska förlåta om vi vill bli förlåtna. Han sa att vi ska älska varandra så som han har älskat oss. Ge nu din kärlek och din förlåtelse till dem som har gjort dig arg och ledsen. Låt orden komma från ditt hjärta! Om det känns svårt att förlåta någon så låt Jesus hjälpa dig med det! Säg att Gud, det här klarar jag inte själv, lyft bort min vrede och sorg. Hjälp mig att förlåta honom/henne.

Nu kan du ta emot!

Här kan du lyssna till Guds röst eller upprepa en mening från bibeln. Du kan lägga fram människor som du vill be för. Tacka Gud för allt det goda han gör för dig och tacka honom för att han hör dina böner. Var stilla inför Gud och låt honom fylla på med kraft till dig. Avsluta den stilla stunden med att tacka Gud för den han är och för det som passar in – för friden, glädjen, kärleken, livet osv. Gör slutligen en överlåtelse av dig själv till Jesus. Be gärna följande: ”Nu, Herre, vill jag överlåta hela mig åt dig. Allt jag är, allt jag har, allt jag gör. Detta vill jag överlåta åt dig varje dag tills den tid kommer då det inte finns något mer att överlåta, därför att jag då är ett med dig.”

När jag provade det här så sänktes Guds ande ner över mig! Jag kan inte riktigt beskriva det men jag fylldes av glädje och kärlek. Jag fick en visshet om att jag var Guds älskade barn. Efter den händelsen flyttade Gud in. Han är min ständiga kraftkälla. Han hjälper och leder mig och han sviker mig aldrig!

Jag hoppas och ber att Gud ska beröra dig. Han har så mycket som han vill ge oss, så mycket liv, frid, kärlek och glädje!

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om bön, den helige Anden, jesus, vittnesbörd, bibeln, Gud, kristendom

Är kunskap vägen till Gud?

2009-12-15T11:52:00.002+01:00

Är det så att jag måste ha mycket kunskap för att vara kristen. Är det kunskapen som räddar oss? Kunskap är viktigt men är det lösningen?

För att försöka ge ett svar på frågan tänkte jag dra en parallell med musik. Musik kan analyseras och diskuteras av lärda musiker och musikvetare. De försöker kanske få fram hur kompositören tänkte när han skapade verket. Vad ville han förmedla eller uttrycka? Vilken skala användes? Varför lades disharmoniska ackord in i andra stycket? Hur spelades, rent tekniskt, styckets snabba parti? Många diskussioner kan föras runt bara ett enda musikstycke. Det man lätt glömmer, när man analyserar och plockar isär, är att musik skall upplevas. Jag behöver inte vara konsertpianist eller musikdirektör för att musiken skall beröra mig. Jag behöver inte ens veta vad ett ackord är eller ens vad en not är? Musiken är till för att beröra människor och ge en upplevelse.

Tänk dig en konsertpianist som sitter och letar fel i musiken under en konsert eller letar efter partier som han hade kunnat göra bättre. Han är så driven av allt analyserande och kritiserande att han får svårt att njuta av det ljuva pianostycket och konserten. Bredvid honom sitter en musikaliskt okunnig person som får rysningar av de vackra tonerna.

Budskapet i bibeln kan liknas med musiken. Gud vill inte att vi skall fastna i att dissekera bibeln i bitar och analysera den, för jag behöver inte ens vara bibelkunnig för att bibelordet skall beröra mig. Risken är att jag hamnar i konsertpianistens dike, alltså att jag inte längre kan uppleva eller känna det kärleksfulla budskapet som bibeln innehåller.

För att ta ett annat exempel så kanske jag har en kokbok hemma. Jag tittar på bilderna i den och analyserar rätterna för att få ut någonting av min kokbok. Problemet är att mat skall smakas för att upplevas. Även om jag vet precis hur man lagar till en oxfilé på bästa sätt, så är det ingenting värt om jag inte får smaka på rätten.

Gud vill att vi skall uppleva och beröras av budskapet. Han vill att vi skall leva av budskapet och att det skall bli levande för oss. Han vill inte bara att vi skall veta att han älskar oss, utan han vill att vi skall känna oss älskade! Gud vill inte bara att vi skall veta att Jesus ger förlåtelse, utan han vill att vi skall känna oss förlåtna! Gud vill beröra våra hjärtan. Om du kände den enorma kärlek Gud har till dig, så skulle du varken vara rädd eller ledsen. Gud vill hålla om dig och vara din vän! Detta kan låta otroligt men det är sant. Gud älskar oss alla så mycket att han har gjort allt för att vi alla skall kunna räddas till livet. Tro på budskapet och du kommer att uppleva allt detta.

(Joh 5:39) Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Kunskap är inte svaret, utan visar var svaret finns. Kunskap är inte vägen till Gud, utan den visar var vägen finns. Kunskap kan vara en hjälp, men är i sig ingen lösning, utan vittnar om lösningen. Lösningen är försoningen med Gud. Endast kunskapen om denna försoning är ingenting värd. Jesus har gjort denna försoning möjlig och försoning är den enda vägen till Gud.

(Joh 14:6) Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, försoning, väg, kunskap, liknelse, religion, bibeln, kristendom

Varför tillåter Gud det ondas konsekvenser?

2009-12-08T15:26:00.003+01:00

Om nu Gud skapade världen, varför skapade han då inte en värld som kan motstå förstörelse? Varför skapade han inte människor som inte kan få sjukdomar eller som inte kan lida eller uppleva sorg? En bra konstruktör borde väl kunna skapa något som inte kan gå sönder. Är det då inte Guds fel att det onda kan påverka världen?

Det man måste komma ihåg är att det onda förstör och förgör, eftersom det är det ondas natur. Det onda är en förstörande kraft. Den förstör och förgör både människor och natur och detta är inget Gud tycker är bra. Gud vet vilket lidande det onda ger och han hatar både det onda och lidandet, just för att de människor han älskar så mycket plågas.

(1 Mos 1:31) Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

När Gud skapade världen så var den helt utan brist. Varför skapade då Gud inte något som inte kan gå sönder? En människas självbild kan förstöras av någon annans förakt. Varför är det så? Jo, för att det onda existerar och gör allt för att ställa till det och plåga oss människor. Det onda har makt att påverka oss och det som påverkar oss är kärlekslösheten. Eftersom Gud är kärlek så är detta motsatsen till Gud. Genom att vi ger det onda makten över oss själva så ger vi också makten för det onda att påverka och förstöra det goda som Gud skapat. Varför låter Gud det vara så? Jo, för att det skall märkas tydligt att det onda inte är någonting att ha. Hade Gud försökt skyla över skillnaden mellan gott och ont, genom att exempelvis inte låta det onda få konsekvenser fysiskt eller själsligt, så luras vi människor att tro att gott och ont inte spelar någon roll. Att luras är inget som Gud vill, utan det står det onda för. Gud vill att vi skall förstå att vi inte klarar oss utan honom. Gud har inget intresse av att täcka upp för det onda. Tvärt om låter Gud det onda förstöra för att dess rätta ansikte skall visa sig. Därför låter Gud ondskan få konsekvenser, just för att vi skall förstå att det är ont.

Gud har skapat naturlagar och dessa naturlagar kan vara farliga. På samma sätt som den andliga världen kan vara farlig (där finns risken att drabbas av kärlekslöshet), så är den fysiska världen det också (vi kan drabbas av diverse naturlagar). Det andliga återspeglas i det fysiska. Ger vi det onda makt över vår ande och själ, så ger vi också det onda makt över den fysiska verkligheten. Men om vi alla haft Gud som beskyddare och inte släppt in det onda i världen utan gett Gud all makt, så hade varken den andliga eller den fysiska världen varit farlig för oss. De onda hade inte fått någon makt att förstöra. Gud har gett oss makten över jorden, men med vår fria vilja släppte vi in det onda i världen.

(Ps 115:16) Himlen är Herrens, men jorden gav han åt människorna.

Det vi skall göra är att ge makten till Gud så att han kan beskydda oss och återställa det som det onda ställt till med. Gud tar inte mer makt än vad vi människor ger honom. Vi har fått denna jord att förvalta och Gud har gjort sig beroende av oss människor och av våra böner. Gud vill att vi skall vända oss till honom för han vill oss väl och älskar oss.

(2 Tess 3:3) Men Herren är trofast. Han skall styrka er och skydda er för den onde.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, ondska, makt, jorden, religion, bibeln, kristendom
Bild: FreeFoto.com

Kommer kärleken inifrån eller uppifrån?

2009-12-02T11:57:00.007+01:00

Är kärleken en mekanism i varje människa? Är det då inte så som många tror att godhet kommer inifrån och inte uppifrån? Vad skall vi i så fall med Gud till om vi klarar oss utan honom? Vad kärlek är och var den kommer ifrån är en viktig fråga, eftersom kärleken är så central för oss alla.

Kärlek är ett behov som vi alla människor har, oavsett vår kulturella bakgrund. Alla behöver bli sedda, få bekräftelse och alla behöver få känna sig värdefulla. Alla längtar vi efter att bli älskade och vi gör mycket för att andra människor skall älska oss. Listan skulle nästan kunna göras oändligt lång på saker vi gör för att få behovet av kärlek tillfredsställt. Om det är så att människan själv kan producera kärlek, varför söker vi då kärleken utanför oss själva? Om kärleken är i oss, varför är det då så svårt att plocka fram den?

Kärlek är som en gåva som bara kan tas emot i tro. Jag måste tro på en kärlekshandling som är riktad till mig för att jag skall kunna känna kärleken. Misstro mot kärleken utestänger den och gör den omöjlig för mig. Tron är alltså ett måste för att jag skall kunna ta emot den så viktiga kärleken, som vi alla är beroende av.

Kärlek är alltså inget som vi själva kan producera, utan något som vi får ta emot i tro. Vi kan inte tanka oss själva med kärlek, utan vi är beroende av varandra. Om min tank är tom på kärlek, så har jag heller inget att ge min omgivning. Jag kommer då ständigt söka bekräftelse och jag har inte så mycket över till andra. Om jag exempelvis är hungrig kommer den största tiden gå åt till att hitta mat. Jag blir som ett hungrigt lejon på jakt och tvekar inte att använda armbågarna om det behövs. Men om mitt behov av mat är stillat så kan jag dela med mig av den mat jag har, vilket ju är mycket svårare när jag är vrålhungrig. Så, visst kommer kärleken inifrån när jag älskar någon, men den kärlek jag har kommer utifrån och tas emot i tro.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Gud är godheten själv och han är kärleken. Världen är full av hungriga människor som ständigt och desperat jagar efter mat. Kärleken är vår andliga mat. Gud är kärlek, så det är Gud vi alla behöver och är beroende av. Han är vår andliga mat. Jesus ropade:

(Joh 7:37) "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.

Gud är kärlekens källa och Guds ande är kärlekens ande. Guds ande är det vatten som ger liv detta vatten har vi fått från Gud som en gåva. Vattnet kan vi bara ta emot i tro, så det är genom tron som vi dricker av det. Vetskapen om var källan finns räcker inte, utan vi måste dricka av den för att fyllas av Guds kärlek och kraft.

(2 Tim 1:7) Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, kärlek, den helige Anden, religion, kristendom, bibeln
Bild: Kane Gledhill, FreeDigitalPhotos.net